Att vara i rörelse

Jag är 5 år och min mamma har anmält mig till en balettgrupp. I en ljusblå balettdräkt med volang tar jag mina första trevande balettsteg. Jag vet inte om jag tyckte om det i början men någonting händer inne i min kropp, det liksom frigörs någonting, Många balett-, jazzdans-, showdans-, afrodans-, zumbadans- steg senare kan jag fortfarande känna den där känslan av frihet. För mig är det inte bara att fysiskt få röra på kroppen utan även att hela tiden vara i rörelse mot nya mål, nya lärdomar, insikter, nyfikenhet, vetgirighet. Att vara i rörelse innebär att det hela tiden händer nya saker, små steg, som läggs på de steg som redan har tagits. Det jag tyckte var viktigt en dag kan vara helt oviktigt veckan efter.

När det gäller ledarskap så innebär det att kunna hantera den situation som uppstår, att vara närvarande och lyssna på mig själv och mina medarbetare, att inse att varje situation är unik och att varje medarbetare är så mycket mer än sin senaste prestation.

Vårt liv byggs här och nu, varje handling vi gör påverkar vår framtid. I tanken kan allt vara perfekt men bara i tanken. I verkligheten uppstår alltid saker som vi omöjligt kan veta eller ha kontroll på.

Att vara i rörelse underlättar, då det enda vi egentligen vet om framtiden är att den hela tiden förändras. Att vara i rörelse och ha tillit.

Att ta mikrosteg mot mål

Såhär på sensommaren/hösten när allt drar igång igen är det tillfälle att fundera över hur vi vill använda tiden. Ett vanligt misstag är att vi sätter för stora mål, jag rekommenderar starkt att sätta små mål alt ha ett stort mål men dela upp det i mindre delmål. I tanken är det så lätt att sätta mål och riktning men när vi ska agera blir det inte lika lätt. Det är svårt att bryta mönster och beteenden. Vår hjärna vill ha snabba belöningar. Vi är otåliga, det ska ske snabbt, helst nu med en gång. Det är viktigt för oss att lyckas, att se framstegen, annars ger vi lätt upp. Framstegen vi gör är små, ett litet mikrosteg i taget, tydliggör därför det lilla steg du har lyckats med så underlättar det för nästa steg. Klappa dig själv på axeln, bra jobbat och/eller fira dina framsteg med en god middag eller annat som du uppskattar.

Tips på hur du kan jobba med mål/riktning för att lyckas;

  • Ta reda på vad du verkligen vill under hösten, tex genom att göra en målboard (maila mig om du vill ha en instruktion hur du gör). Jag vill skriva en bok tex. Vilka mikrosteg gör att jag börjar gå i riktningen till att skriva?
  • Avsätta 25 min varje vardag för att träna mitt skrivande.
  • Anmäla mig till en skrivarkurs.
  • Prenumerera på tidningen Skriva,
  • Gå med i FB-grupp för skrivande
  • Läsa för att inspireras

    Varje gång jag gör något av ovanstående så går jag, med mikrosteg, mot mitt mål.
    Lycka till!

Hur du kan öka din tillit

Tillit till dig själv underlättar eller kanske tom är en förutsättning för att kunna ha tillit till andra. Generellt  kan du öka din tillit genom att du tar reda på vem du är och vad du vill.
Här får du några mer konkreta tips på hur du kan öka din tillit;

– Var medvetet närvarande när du gör saker, tex låser dörren, stänger av spisen, strykjärnet och andra rutiner som är lätt att bara göra automatiskt. Då behöver du inte ägna tid och tankar på att kolla, dubbelkolla att du har gjort rutinen. Du litar på dig själv – tillit.

– Våga släppa kontrollen – att inte veta. Tillit betyder ju just det att tro på något fast du inte vet. Gör en plan och lita på den. Revidera den när det behövs.

– Lita på din kompetens – du kan det du kan och ingen annan än du har just din kompetens. Sluta att jämföra dig med andra – var dig själv, var stolt över det du har.

Självledarskap – att leda sig själv, att faktiskt ta förarplatsen i sitt liv, skapar även tillit i stort och smått. Vad vill du uppnå den här hösten som ligger framför oss? Nästa blogg kommer att handla om att sätta mål och riktning.

Tillit

Första gången jag kom i kontakt med mental träning var på en föreläsning av Optimistkonsulten Ingalill Enbom. Det var under min tid som student boendes i korridor på Ålidhem, Umeå. Jag hade lyckats få med mig alla mina korridorkompisar. Under spänd förväntan satt vi där, alla med olika förväntningar. Jag blev helt ”såld”, sög in allt som hon sa och bara bestämde mig för att bli mer optimistisk, i mina tankar. Mina korridorkompisar var inte lika entusiastiska ”njae, så lätt kan det ju inte vara” tyckte några.

Nu många år senare vet jag att det är ”så lätt”. Det vi tänker påverkar i mycket stor grad hur vi mår och känner oss men även vad som händer i våra liv. Vi tänker 50-60 000 tankar per dag, enligt forskningen. Någonting som vi gör så många gånger måste ju rimligen ha betydelse.

I golfen blir det oerhört tydligt det här med mental träning. När du har slagit ett dåligt slag och hamnat i bunkern så är det väldigt lätt att tanken på det dåliga slaget ligger kvar och stör nästa slag som även det blir ”dåligt”. Detsamma gäller på arbetsplatsen, har du en negativ förväntan på det du ska utföra så ligger det och stör, hindrar dig från att prestera bra. Det gäller även om din chef eller kollega har en negativ förväntan på dig, du påverkas av hur andra tror/tänker att du ska prestera. Tillit är det som behövs, tillit till din egna förmåga, tillit till att andra har förmåga. Tillit betyder att lita på, att tro på. Ett vacker ord, tycker jag. Palindrom – ord som kan läsas på två håll.

Hur skulle ditt arbetsliv, liv se ut om du hade mer tillit? Till dig själv och till andra?
I nästa blogginlägg kommer jag att ge tips på hur du kan skapa mer tillit!

 

Gör en ”Selfieboard” i sommar!

I mitt arbete som professionell Coach möter jag ofta en osäkerhet hos personen jag coachar kring vem hen egentligen är, vad hen vill och tycker om. Någonstans på vägen har den egna personen tappats bort av många anledningar, man har fokuserat på alla andra, vad andra tycker, tänker och gör, hur normen säger att man ska vara, att vara till för barnen, partnern, chefen, arbetskamraterna, grannarna etc. Det är även vanligt att man har lättare för att se och påtala det man inte har och det man inte kan.

Då kan det vara läge att göra en ”Selfieboard” (namnet ploppade upp i mitt huvud under en coaching igår). Du tar ett stort papper av tjockare kvalitet, tex A3, som du klistrar/skriver på. Ord som Du gillar, bilder på saker Du gillar, färger som Du gillar, citat som Du gillar, klipp ut från tidningar, fotografier, minnen, torkade blommor, tygbit, ja allt som du vill sätta upp på Din ”SelfieBoard”. Sätt upp den någonstans där du ser den så att du blir påmind ofta om vem du är, vad du vill och tycker om.

Sommartider hej, hej!

Sommaren, en tid med stora förväntningar på sol, god mat och dryck, att ha trevligt, närhet med familj och vänner, tid att läsa, träna, uppleva, hälsa på släkt m.m. En tid som bryter av från vardagen med andra eller inga rutiner, mer tid och färre (förhoppningsvis) måsten. Det är också en tid för reflektion, vila och återhämtning.

Kanske har du en hel del inplanerat, kanske har du mycket öppet. Oavsett hur det ser ut så finns behov och förväntningar som du kanske inte är så tydlig med, inför dig själv eller/och i kommunikationen med andra inblandade. Många är dessutom, som jag, tidoptimister som vill hinna med och uppleva såå mycket som inte är realistiskt tidsmässigt under semestern.

Tre tips för att kunna njuta mer av din semester/sommar:
1 – Var tydlig och realistisk med dina förväntningar.
2 – Fundera igenom vad som är viktigt för dig att få med dig av denna tid.
3 – Var närvarande, använd andningen för att komma i kontakt med nuet. Använd dina sinnen, se, hör, känn, smaka, dofta på det som varje stund finns i din närhet. Se de små sakerna som finns just här och nu, se dina nära och kära i ögonen, le både med munnen och ögonen, se enkelheten och det vackra som finns i varje liten sak/människa.

Andas

Livet pågår här och nu. I dessa student och avslutningstider är det lätt att dras iväg i en stresspiral i form av oro, ”hur ska jag hinna”, ”hur ska jag orka”, ”hur ska jag komma ihåg”, ”tänk om maten inte räcker till”, ”tänk om……, alla tankar som invaderar vår hjärna och bidrar till hög stressnivå. Alla beslut som vi måste ta ”vilken mat ska jag välja”, ”vad ska jag köpa för present”, ”vilka ska få present/blommor”, ”vad ska jag eller mina barn ha på sig”, ”behöver jag tvätta/städa”. Allt ältande som ”skulle jag kanske ha valt smörgåstårta istället”, ”jag glömde att ta fram smöret”, ”jag skulle kanske ha bjudit xx också”.

Så, andas, det går bara att göra en sak i taget, ha tillit till din plan men även en realistisk förväntan på att det aldrig blir exakt som vi har tänkt/planerat då det inte är möjligt i verkligheten. Be om och ta emot hjälp. Vi kan inte ha koll på allt och alla, vi kan bara ha koll på oss själva. Det handlar inte om liv och död.

En kort övning som kan vara bra att ta till när stresspiralen går igång:

”Slut dina ögon för en kort stund, ta kontakt med dina fötter, känn hur fotsulan möter golvet/gräset/underlaget, hur känns foten, är den varm/kall/ond/pirrig, eller känner du något helt annat eller ingenting alls. Vad du än upplever så är det ok, undvik att värdera/döma dig själv för din prestation eller de tankar/känslor som dyker upp. Fokusera bara på dina fötter och bara observera hur dessa känns, känn varje tå, är det möjligt att känna var och en av dina tår? Vandra upp  längs foten och fokusera en stund på hälen. Avsluta övningen med att ta kontakt med din andning, bara se och känn var den känns just nu. Låt andetagen få lugna dig, din andning har du alltid med dig. Ta tre djupa andetag och öppna dina ögon.”

Nästa blogginlägg kommer att handla om sommaren och om hur vi kan njuta mer!

Att se och lyssna

Min dotter var ute och lekte en dag, när hon var sådär 4-6 år. Mitt i leken stannade hon upp, tittade på mig med sina kloka, vackra ögon och sa ”ibland kanske man inte ser för det man har sett”  för att sedan skutta iväg tillbaka till leken. Jag bara häpnade över hennes kloka ord som jag skrev upp i min mammabok. Många gånger har jag kommit tillbaka till den meningen ”att inte se pga det man har sett”.

Vi bär alla med oss vår historia och har alla fördomar, om andra och om oss själva. Det blir ett filter som vi ser livet igenom. Ibland kanske vi bara tittar runt men egentligen inte ser, vi är inte närvarande utan fullt upptagna med våra tankar. Det kan även hända att vi hör men inte lyssnar, vi är inte närvarande utan håller på med två saker samtidigt, tex kollar mobilen samtidigt som vi pratar IRL med en kompis på ett café.

Vad skulle hända om vi såg och lyssnade mer i våra liv? Vad skulle hända i ditt liv?
I mitt nästa blogginlägg får du tips på hur du kan bli mer närvarande!

Ögonkontakt

När två par ögon möter varandra sker någonting i oss. Vi får någon typ av kontakt, vi känner oss sedda, vi ser någon annan och ny forskning visar att ögonkontakt ökar vår självmedvetenhet. Vi blir alltså mer uppmärksamma på det egna jaget och stimuleras till självreflektion. Ur tidsskriften Holones senaste nummer (2/2015).

Jag kommer speciellt ihåg ett möte jag hade under en kurs som jag själv var deltagare i, det var en man som inte kunde ta till sig positiv feedback. Vi hade många övningar där vi fick ge varandra feedback och jag kände mig lite irriterad på honom att han inte tog in – att han inte tog emot den gåvan som jag gav till honom. På kvällen efter middagen satte jag mig ner med honom och bara bestämde mig att jag inte skulle ge mig förrän han tog emot. Vi satt och tittade in i varandras ögon säkert 15-20 min (kändes det som) när det till slut rann en tår ur hans ena öga och jag förstod att han hade tagit emot. Ett oerhört starkt möte som jag alltid kommer att komma ihåg.

Jag fundera på hur det påverkar när vi inte är närvarande, ser vi då eller tittar vi bara? Får vi ögonkontakt då eller blir det ingen riktig kontakt när ögonpar möter varandra men ändå inte? När vi sitter med blicken ned i våra mobiltelefoner och paddor. När barnvagnarna är vända bort från förälderns ansikte och möjlighet till ögonkontakt. När barnet förgäves försöker få kontakt med den mobilpratande föräldern. Så många möjligheter till kontakt och självreflektion vi och våra barn går miste om.

Imorgon tror ska blogga om att titta,se, höra och lyssna.

Förmågan att stanna upp

004

Måndagskvällar innebär just nu att jag får träffa en härlig, entusiastisk grupp som går min Mindfulnesskurs.

Ett viktigt verktyg inom Mindfulness är SOAS som kan användas när vi hamnar i besvärliga situationer där det är stor sannolikhet att vårt automatiska beteende går igång, vi beter oss som vi brukar göra.

S – Stanna upp, O – Observera vad som händer, vad vi känner, tänker utan att värdera, A – Acceptera att detta sker just nu, S – Svara, agera eller Släpp situationen. Ta ett medvetet beslut om hur du ska agera.

Det handlar en hel del om att bryta mönster, bryta gamla beteenden som inte gynnar oss längre.

Imorgon kommer jag att berätta om vikten av ögonkontakt!