Jag älskar att prova på nya saker (inte alla :-)) Det är så spännande eftersom jag inte har någon aning om hur jag kommer att uppleva det, hur jag kommer att reagera och agera. Att göra någonting för första gången är alltid speciellt, det är lättare att vara i nuet eftersom jag inte har några förväntningar, inga bilder av hur det var förra gången jag gjorde detta.

Ikväll hade vi uppstartsträff för alla damerna på vår fantastiska golfklubb, Vallentuna GK. Programmet avslutades med en modevisning som min vän Charlotta ledde. Hon har en fin klädbutik (Tjeja Fashion) i Vallentuna C och visade sina vackra, tuffa och snygga kläder. Jag och två andra tjejer (Lena och Kerstin) var mannekänger för första gången. Ny erfarenhet med många lärdomar. Kort instruktion från Charlotta; ”Le, rör på er hela tiden och tänk på att det är kläderna som är viktiga, som ska visas”. Behövs nog många fler timmars träning för att bli bra men vi hade otroligt kul, många skratt och kläderna syntes och uppskattades. Ny erfarenhet och lärdom; fokus på hur jag går och rör mig,  ler och har kontakt med ”publiken” men utan att prata. Kommunicera med kroppen mer än ord och röst. Annorlunda mot det jag är mer tränad på; att föreläsa, att hålla kurser, facilitera möten där orden, pratet och lyssnandet är viktigt.
Jag skulle gärna vilja lära mig mer och prova att mannekänga igen.

När provade du att göra någonting nytt senast? Vad lärde du dig av det?

#56Blogg100
#Blogg100

Många av mina coachklienter står i någon form av vägval eller funderingar på vad de vill. Det är klokt att ta hjälp vid sådana tillfällen annars är det lätt att fastna i sitt eget motstånd mot förändring, att tänka samma tankar om och om igen eller att lyssna på omgivningens negativa tankar. ”Ska du verkligen”, ”Du som har det så bra”, ”Du vet vad du har men inte vad du får” osv. Har du då en bakgrund av att lyssna för mycket på andra och att försöka anpassa dig, vara ”normal” så blir det ett tufft beslut. Men kanske ännu viktigare, då du bryter ett mönster – att våga börja lyssna på dig själv. Ett vägval innebär att du har ett eller flera val, vilket är det rätta valet? Det är ofta omöjligt att säga, vilket som är rätt och det är ofta därför vi inte tar beslut utan går omkring och bär ”obeslutet” vilket tar mycket energi. Vilken förändring vi än gör så lär vi oss något nytt, vi lär oss även något om oss själva.

Vad är det bästa som kan hända? Hur mycket är det värt? Hur mycket är du beredd att anstränga dig? (på en skala 1-10). Vad är första myrsteget mot beslut?
Att medvetet välja betyder att du känner efter, tänker efter vad det är du verkligen vill. Ge dig själv tiden att tänka klart så att du kan ta ett beslut. Boka in tid för det i din almanacka. Gör en analys, tex plus och minus med de olika valen. Gå in i tanken/fantasin och bygg upp en bild av att du är i de olika valen, ett i taget. Gå in i känslan, inte tankarna, bort från huvudet och ner i kroppen. Bestäm ett datum när du senast ska vara klar med ditt beslut. Att göra ett val innebär även att välja bort, att frigöra tid och energi för det nya.

Tänk så skönt det är när beslutet är taget, när du har bestämt dig för vilken väg du ska gå, just nu. Det går alltid att ändra sig, att ta ett ombeslut, att komma bort från rätt och fel. Ibland så övervärderar vi omfattningen av ett vägval, vi gör det större än vad det är och på så sätt försvårar vi det för oss. Tänk om det är enkelt, hur skulle det vara då?

#55Blogg100
#Blogg100

Tredje fredagen i varje månad anordnas en miniretreat i Vallentuna kyrka. Då har man möjlighet att tillsammans med andra vara i tystnad under ca.2 timmar. I fredags var jag där tillsammans med två vänner. Hur går det till då och vad är meningen med det?

Jo, i den här formen som finns i Vallentuna kyrka, inleder man med en avslappningsövning och därefter får man vara i tystnad, antingen mediterar man eller också finns det olika stationer där man kan läsa, kasta bort bördor eller tankar som man vill bli av med, ligga och vila i en bänk eller bara sitta på en stol eller pall. Det finns även anteckningspapper och penna ifall man vill skriva upp något som kommer upp. Man behöver inte ha koll på tiden utan det har ledaren. När det har gått ungefär 1 timme så bjuder ledaren in till en berättelse om livet för den som vill lyssna. Retreaten avslutas med att alla samlas vid ljusgården och tänder ett ljus för varandra.

Syftet? Det är bl a att låta hjärnan få vila från intryck och ljud och att få kontakt med sitt inre. Att få dela tystnad tillsammans med andra är oerhört kravlöst och fokus är på varandet. Vi är alla människor och har så mycket gemensamt. Det blir en väldigt varm och kärleksfull stämning som frigör tankar och känslor. En väldigt bra start på helgen då man har fått landa i sig själv för en stund.

Det finns många olika sorters retreater med olika längd, här i Sverige eller i andra länder.

Varmt välkommen till Vallentuna kyrkas nästa miniretreat som är fredagen den 19 maj 15.30-17.30!

#54Blogg100
#Blogg100

Idag hade vi städdag i vår brf-förening. Vi har 2 städdagar/år och brukar ha en rätt hyfsad uppslutning. Själva arbetsuppgifterna är inte särskilt kul men det känns alltid ändå givande att delta. Det finns något speciellt med att göra saker tillsammans, i detta fallet att vårda våra gemensamma ytor i föreningen. Alla har samma mål och under tiden så kan man ta chansen att lära känna sina grannar mer. Det är något speciellt att dela arbetsuppgifter tex att kratta gräsmattan brevid varandra, oavsett ålder, kön eller jobb. Idag samarbetade jag och en liten flicka på kanske 5 år då vi bar en lövkorg till containern småpratandes om livet. Vi har även en gemensam lunch där man kan sitta och samtala om ditt och datt med de grannar som man kanske inte ser så ofta. Ryggen är öm och armarna känns längre men hjärtat är varmt och tryggheten i boendet har nått ytterligare en trygghetsnivå då grannarna är ännu mer bekanta.

#53Blogg100
#Blogg100

Jag har förmånen att vara med i ett fantastiskt nätverk som heter Business in Heart. Vi ses varannan fredag på Scandic Hotell i Täby där vi bjuder in någon intressant extern föreläsare och där även någon medlem får hålla en 10 minuters presentation om något man vill dela med sig av. Jag blev så inspirerad av dagens externa föreläsare Anne-Lee Mellström som pratade om framgångsrika beteenden för att gå från grupp till team. En viktig parameter är att våga skapa tillit genom sårbarhet.

Jag har gått och tänkt på det där med sårbarhet hela dagen. Att vara sårbar, tänker jag, innebär att vara öppen, att våga visa sig, att vara mänsklig. Någon annan tänker kanske att det är någon svaghet, osäkerhet, något som man helst inte ska visa.

Vad händer när vi vågar visa sårbarhet? Min erfarenhet är att det är då man verkligen får kontakt med en annan människa, man möts där bakom fasaden och rollspelandet. Har man väl mötts på det sättet så finns det kvar som en hemlighet mellan varandra, en ödmjukhet inför att vara människa. Jag tror även att om vi lever vårt liv genom att dölja våra, som vi själva ser det, svagheter så tappar vi bort oss själva på vägen. Vi blir då halva människor. Att acceptera vår sårbarhet innebär att också acceptera sig själv med alla, både bra och mindre bra delar. Acceptans betyder ju inte att vi behöver tycka om alla delar utan bara just acceptera att vi har dessa till likhet med alla andra människor. Tilliten kan nog inte fungera fullt ut om vi inte vågar visa sårbarhet, att våga visa att vi inte är perfekta.

#52Blogg100
#Blogg100

Jag får ofta frågan från ledare hur de ska få igång sin grupp vid möten då de upplever att många är tysta. Här kommer två tips;

1. Starta mötet med en incheckning där alla kort får säga något om hur läget är just nu eller någon fråga tex hur har din morgon startat? På så sätt får alla värma upp sin röst och prata tidigt i mötet. Speciellt viktigt för de ”tysta” som då har lättare att fortsätta prata.

2. Gör tankerundor där var och en får tänka högt kring en fråga. Att stimulera kommunikationen med frågan ”hur tänker du?” till skillnad mot ”vad tycker du?”. Det är en väsentlig skillnad, känns friare och handlar inte om att man behöver bestämma något och man kommer bort från rätt/fel. Det blir även ett gemensamt delande av tankar som inte behöver värderas utan bara lyssnas på. Viktigt är att den som tänker högt har ordet och alla andra är tysta och lyssnar. Att bli avbruten skadar tankekedjan och pratet stoppar upp. Den som lyssnar behöver inte värdera eller tycka någonting om det som den som pratar säger utan bara lyssna aktivt och öppet. Processen blir transparent och alla känner sig delaktiga. Efter en eller flera tankerundor kan man sedan bestämma, tillsammans, hur man ska göra/agera/lösa en situation.

Tänk på att ordet kommunikation kommer från latinets ”communicare” och betyder ungefär ”att dela”. Det handlar alltså inte om att vinna/förlora eller att ha rätt/fel.

Lycka till!

#51Blogg100
#Blogg100

Har du känt några vårkänslor än?
Idag kändes det som om våren kom tillbaka med full effekt och då även vårkänslorna. Ni vet när det pirrar i hela kroppen, mungiporna rycker av lust att vända uppåt, allt och alla blir plötsligt så vackra och glada, vi får en ökad lust att kramas och vara nära. Man känner sig kär – i livet. Uteserveringarna som fylls på av myllrande människor glatt samtalandes om livets vardag.

Mina mungipor ville verkligen uppåt idag och jag blev påmind om våra spegelneuroner i hjärnan som härmar det vi möter tex leenden. Jag mötte stressade, sammanbitna ansikten på min väg blandat med mer neutrala och de som mötte min blick började le direkt. Snacka om positiv påverkan.

Så låt oss släppa fram vårkänslorna och ”smitta” varandra med leenden!

#50Blogg100
#Blogg100

Vid ett flertal tillfällen när jag jobbar med människor i ämnet personlig utveckling kan jag få kommentarer typ ”ja men jag bara är sån”, ”jag kan inte rå för hur jag är” etc. Här kan man då börja med att skilja på hur man är, personligheten och hur man beter sig, beteendet. Beteendet kan vi påverka och medvetet välja. Det är även i beteendet som vi möter omvärlden. Personligheten kan mer eller mindre ligga ”dold” inne i oss om vi inte väljer att visa den. Bakom kommentarer av ovan slag ligger en slags tanke om att vi är färdiga. Tack och lov tror inte jag att vi någonsin blir färdiga, vi utvecklas och lär oss hela tiden, om vi vill.

Vi har alla ett ansvar för vårt beteende, det håller inte att skylla på ”jag bara är sån”. Ett exempel är en person som anser sig vara rak och ärlig i sin kommunikation och som då anser sig kunna säga vad som helst till en annan människa. Det är inte att ta ansvar. Vi behöver hela tiden ta hänsyn till den vi kommunicerar med, beter oss emot.

Vi kan träna upp vår förmåga att uppnå sinnesbalans, dvs att vi kan ha en känsla, tex frustration men medvetet välja ett lugnt, öppet, inlyssnande beteende. Låta lugn-och-ro-systemet ta plats i vår hjärna istället för kamp-flykt-systemet (stress). Skulle vi låta känslan frustration styra så skulle beteendet vara just stressat, att fly, att skapa konflikt, stängt, rädd, ofokuserad, argt, etc. Vi kan träna på att förlänga mellantiden mellan stimuli och respons så att vi hinner agera medvetet. Ett sätt att träna är att meditera. Det finns en mängd appar att tillgå tex Mindfulnessappen.

#49Blogg100
#Blogg100

Nu när våren tvekar kom jag att tänka på denna fantastiska dikt nedan av Karin Boye. Den handlar om förändring och hur svårt det är att våga ”blomma ut” i hela sin storhet som varje människa besitter. Som jag tolkar den i alla fall. Man kan även se det ur ett lite mindre perspektiv – hur vi hanterar förändringar i livet, hur vi tar beslut som tar oss fram till det vi vill eller måste göra. När vi tar ett beslut öppnar vi upp nya dörrar och stänger även gamla dörrar. En del i att det är så svårt att ta beslut är just det, att våga stänga dörrar och modet att öppna nya. Vi har många en underlig tanke om att vi vill ha alla dörrar öppna och konsekvensen blir en stor otydlighet och splittring på fokus och energi. Vi har då egentligen ännu inte bestämt oss utan går runt med obeslutade beslut, oroar oss för de beslut vi vet att vi måste fatta eller ångrar oss i de redan fattade besluten. Hur många obeslutade beslut går du omkring och bär? Tänk hur mycket tid och energi det drar att gå runt och bära på! Vi kan ju hela tiden ändra oss, vi kan ta ombeslut så varför gör vi det så svårt för oss?!

Just nu har jag ett par stycken beslut som pockar på, några som behöver tas denna vecka och några innan sommaren. Jag smiter hela tiden men nu har jag bokat in tid med mig själv att verkligen ta tag i dessa. Det kanske är en bra strategi att boka in tid för beslutstänkande och -fattande regelbundet. Att släppa saker för att kunna gå vidare med lättare steg framåt i livet!

Varsågod här kommer dikten! Tack Karin!

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                             som skapar världen.

Ur diktsamlingen ”För trädets skull” Karin Boye.

#48Blogg100
#Blogg100

Helger kan ibland innebära att man behöver göra obekväma val. Många drar i oss, vi ska hälsa på vår egen släkt och vänner men även vår partners. Tiden (och lusten) räcker inte till att hinna med alla. För många är helgerna liksom förutbestämda vad som ska göras utifrån tradition. År efter år gör man samma sak, träffar samma människor, äter liknande mat och är mer i autoläge än medvetenhet. Det är inget fel med det, om man trivs med det.

Jag har träffat många människor denna vecka som har brutit upp med ”normen” och stannat upp, tänkt efter ”vad vill jag, vad behöver jag?”. Att hoppa av ”normtåget” är inte lätt, vi blir ifrågasatta och människor blir besvikna och vi ses som lite konstiga, kanske tom egoistiska. Att vara alla till lags är en omöjlig uppgift som ofta slutar med att vi glömmer bort oss själva, lever ett liv som vi tror att andra tycker att vi ska leva. Vi har alla valet att designa vårt eget liv, utifrån de förutsättningar vi har. Tänk om vi bara kunde sluta jämföra oss så mycket med alla andra och ägna den tiden åt att ta reda på vad vi själva vill. Vi har ju en enorm frihet att faktiskt välja.

Jag skulle inte vilja ha gäster på middag som egentligen inte vill vara här utan där, någon annanstans. Ja, jag vet, det kanske inte är så enkelt men vem har sagt att livet är enkelt. Eller är det så att det blir enkelt när vi tar medvetna beslut, när vi säger ja och nej till våra behov, vår vilja? Utifrån oss själva och vår sanning.

#47Blogg100
#47Blogg100