Vår vanligaste form av empati innebär att när du möter en vän som är ledsen så känner du samma känslor som vännen (”lider du så lider jag”). Det innebär att du också blir ledsen, fastän du egentligen inte var ledsen innan. Att ha denna ”lidande” empatin är slitsamt för oss och tar mycket energi. Det är inte heller säkert att den är hjälpsam för vår vän som kanske känner skuld för att även du blir ledsen.

Det finns en annan typ av empati som kallas medkänsla som är mer utvecklande för oss och hjärnan. Den innebär att vi känner med vännen men att vi inte tar över dennes känslor. Vi går bredvid och stöttar genom att bara lyssna och finnas där. Vi kan göra denna förflyttning från ”lidande empati” till medkänsla om vi medvetet stannar upp och tänker efter vad som skulle vara hjälpsamt för vännen när den är ledsen. Att särskilja på vad som är mina känslor och vad som är vännens.

Vill du läsa mer om den intressanta forskningen bakom detta så googla på Tania Singer, psykolog och forskare.

Jag går en långpromenad varje dag i dessa corona-tider. Det har blivit en rutin som jag längtar till. Helst går jag på en skogsväg eller vid sjön. Efteråt känner jag mig som ny.

Forskning visar att grönska och natur skapar trivsel och ökar empatin. Nytänkande projekt pågår både för byggande av arbetsplatser och bostäder där man tar in denna aspekt mer. Intressant!

Jag tänker att vi människor är en del av naturen och att vi behöver den kontakten som grund för att må bra och tänka hållbarhet. Är vi nära naturen tar vi även ett större ansvar för den.

Att hjälpa någon som behöver hjälp känns gott för hjärtat. Vi behöver inte få något tillbaka utan att ge är själva kärnan. Vi människor är flockdjur som har överlevt mycket på grund av att vi har samarbetat. Det är en del av att vara människa. Vi hjälper varandra.

Att ge något för att få något är något helt annat. Då vill man ha bekräftelse eller det kan handla om manipulation. Fokus är då på att få. Har man en förväntan att få tillbaka sätts det även en press på mottagaren.

Att ge för att man vill ge är att träna empatin.

Nu i corona-tider med mycket hemmatid passar det utmärkt att läsa. När du läser skönlitteratur övas dessutom din förmåga att sätta dig in i andra människors situationer. Empatin tränas.

Jag har alltid älskat att läsa. När jag var liten bodde jag nära stadens bibliotek och tillbringade många njutbara timmar där. Man fick låna max 8 böcker, vilket jag tyckte var för få, och jag kommer fortfarande ihåg känslan när jag kom hem och öppnade boken. Nyfikenhet, spänningen och förväntan inför att ha många sidor framför sig att ge sig in i en annan värld, en annan människas värld.
Nu finns ju även ljudböcker men jag föredrar pappersböcker där jag kan bestämma tempot och rösten.

Vad läser du just nu? Vad berör dig i boken?

Jag är en kramig person, jag gillar kramar. Saknar så mycket alla dagliga kramar från barn, kollegor, kunder, vänner, grannar. Saknar du som jag kramar så går det bra med en självkram. Varje morgon startar jag med en självkram, det är en bra start på dagen tycker jag. Då tränas samtidigt empatin med dig själv.
Många som är väldigt empatiska glömmer bort att ge sig själv empati och medkänsla.

För några år sedan gick jag en fördjupad coachutbildning med proffsiga Maria Nemeth, en superbra kurs. Det jag tog med mig mest från utbildningen var att se människor genom en ”grön lins” dvs att alla är hjältar i sina liv (och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar). Det förhållningssättet hjälper mig varje dag i mitt arbete som professionell coach. Då kan jag lättare se människan där bakom ytan och värderingsfritt lyssna aktivt, ställa kraftfulla frågor vilket leder fram till att personen hittar sina egna lösningar. Att personen är fullt kapabel att lösa sina egna utmaningar.
Jag har då bytt perspektiv, mitt fokus är på den andra personen.

Att se den andres perspektiv är en träning i empati.

Många tycker att lyssnande är passivt, att de inte presterar när de bara lyssnar. Att lyssna är verkligen att vara aktiv om vi använder just aktivt lyssnande. Det lyssnandet innebär att man lyssnar utifrån den andra personen, man försöker förstå personens situation, tankar och känslor utan att passera sina egna tolkningar, och minnen som påminner om det personen berättar. Man lägger inga värderingar på det som sägs utan bara tar in och är närvarande och lyssnar.

Vårt vanliga lyssnande i ett vardagssamtal är ofta att vi lyssnar utifrån oss själva, vi är ivriga att berätta om vårt egna när vi lyssnar på någon annans berättelse. Vi kanske tom avbryter den som pratar för att vi är så ivriga att själva prata.

När du lyssnar aktivt tränas empatin.

En form av empati är när spegelneuronerna i hjärnan läser av andras handlingar, rörelser och känslor. T ex när någon ler så ler du automatiskt tillbaka eller när du ser någon dricka en kopp kaffe så blir även du törstig.

Prova att le mot någon och se vad som händer!