Jag steg av tåget på Östra Station 15.14 (terrordådet skedde 14.53) och funderade på om jag skulle ta en promenad till Luntmakargatan eller om jag skulle åka T-bana. Mitt val föll på en promenad i det varma vädret. Jag mötte många människor på väg mot mig som pratade i telefonen, det slog mig att de alla hade allvarliga ansikten och ton. ”Pratar verkligen alla i telefonen nu för tiden” tänkte jag. Kände något obehag i kroppen, en underlig stämning i stan idag. Min telefon ringer och det är min dotter som frågar ”är du i stan?” Ja”, säger jag. Hon berättar då att det har varit ett terrordåd inne i city vid Åhléns och att hon och hennes arbetskamrater är förbjudna att gå ut från kontoret på Sveavägen. Samtidigt får jag ett sms från min coachklient att hon är fast på kontoret i City pga terrordåd. Jag tar ett snabbt beslut att vända om hemåt och promenerar, lite snabbare takt, tillbaka till Östra Stationen och tar tåget hem. Så oerhört obehagligt, så skrämmande! Det som inte fick hända har hänt – terorrattack i Stockholm!!!
Min första känslan är chock, nästa känsla är rädsla, nästa är ilska. Terroristerna vill skapa rädsla och otrygghet, de vill med makt göra oss rädda så att deras regler ska gälla. Vi får aldrig, aldrig låta rädslan vinna och ta över! Nu är det ännu viktigare att leva i och sprida kärlek och fortsätta sina liv som vanligt. Kärleken är starkare än rädslan. Det syns också tydligt på människornas reaktioner, alla försöker hjälpa till bl a genom sidor och grupper via sociala medier där man erbjuder husrum, mat, hämtning, samåkning. Jag blir oerhört berörd över att alla ställer upp för varandra. När det verkligen gäller! Så starkt! <3 <3 <3
#38Blogg100
#Blogg100
Ja helt rätt Helén!