Idag var jag och en vän i Vallentuna kyrka för att tillsammans med andra dela en tyst minut för att hedra offren från terrorattentatet i Stockholm i fredags. Det var en fin stund. Kyrkorummet är fantastiskt, rymd, luft, värme, ljus, historik, värdighet och kärlek. För mig. Jag vet att inte alla upplever det så.
Jag tänker att det kanske inte finns så många rum för oss att mötas i, unga, gamla, kvinnor, män, olika bakgrund, olika yrken, en mångfald av människor som möts på samma villkor alla med sina känslor, tankar och liv. Ett rum som inte kräver någonting av oss, där vi får vara precis som vi är, troende eller inte. Dit vi kan gå och bara vara, tända ett ljus och i tystnad få samla ihop våra tankar och känslor.
Det var kanske därför det var så många som samlades i gårdagens kärleks-manifestation vid sergels torg, det gavs möjlighet att vara i ett rum och att bl a i tystnad dela känslor och tankar med varandra, tillsammans i mångfalden av människor. Vi har alla mycket mer gemensamt än det som är olika.
Jag är glad och tacksam över att kyrkan erbjuder det rummet för eftertanke, speciellt idag efter det som hände i fredags. Det hjälpte i alla fall mig att landa i mina tankar och känslor!
#41Blogg100
#Blogg100
