Helger kan ibland innebära att man behöver göra obekväma val. Många drar i oss, vi ska hälsa på vår egen släkt och vänner men även vår partners. Tiden (och lusten) räcker inte till att hinna med alla. För många är helgerna liksom förutbestämda vad som ska göras utifrån tradition. År efter år gör man samma sak, träffar samma människor, äter liknande mat och är mer i autoläge än medvetenhet. Det är inget fel med det, om man trivs med det.
Jag har träffat många människor denna vecka som har brutit upp med ”normen” och stannat upp, tänkt efter ”vad vill jag, vad behöver jag?”. Att hoppa av ”normtåget” är inte lätt, vi blir ifrågasatta och människor blir besvikna och vi ses som lite konstiga, kanske tom egoistiska. Att vara alla till lags är en omöjlig uppgift som ofta slutar med att vi glömmer bort oss själva, lever ett liv som vi tror att andra tycker att vi ska leva. Vi har alla valet att designa vårt eget liv, utifrån de förutsättningar vi har. Tänk om vi bara kunde sluta jämföra oss så mycket med alla andra och ägna den tiden åt att ta reda på vad vi själva vill. Vi har ju en enorm frihet att faktiskt välja.
Jag skulle inte vilja ha gäster på middag som egentligen inte vill vara här utan där, någon annanstans. Ja, jag vet, det kanske inte är så enkelt men vem har sagt att livet är enkelt. Eller är det så att det blir enkelt när vi tar medvetna beslut, när vi säger ja och nej till våra behov, vår vilja? Utifrån oss själva och vår sanning.
#47Blogg100
#47Blogg100
