Vid ett flertal tillfällen när jag jobbar med människor i ämnet personlig utveckling kan jag få kommentarer typ ”ja men jag bara är sån”, ”jag kan inte rå för hur jag är” etc. Här kan man då börja med att skilja på hur man är, personligheten och hur man beter sig, beteendet. Beteendet kan vi påverka och medvetet välja. Det är även i beteendet som vi möter omvärlden. Personligheten kan mer eller mindre ligga ”dold” inne i oss om vi inte väljer att visa den. Bakom kommentarer av ovan slag ligger en slags tanke om att vi är färdiga. Tack och lov tror inte jag att vi någonsin blir färdiga, vi utvecklas och lär oss hela tiden, om vi vill.
Vi har alla ett ansvar för vårt beteende, det håller inte att skylla på ”jag bara är sån”. Ett exempel är en person som anser sig vara rak och ärlig i sin kommunikation och som då anser sig kunna säga vad som helst till en annan människa. Det är inte att ta ansvar. Vi behöver hela tiden ta hänsyn till den vi kommunicerar med, beter oss emot.
Vi kan träna upp vår förmåga att uppnå sinnesbalans, dvs att vi kan ha en känsla, tex frustration men medvetet välja ett lugnt, öppet, inlyssnande beteende. Låta lugn-och-ro-systemet ta plats i vår hjärna istället för kamp-flykt-systemet (stress). Skulle vi låta känslan frustration styra så skulle beteendet vara just stressat, att fly, att skapa konflikt, stängt, rädd, ofokuserad, argt, etc. Vi kan träna på att förlänga mellantiden mellan stimuli och respons så att vi hinner agera medvetet. Ett sätt att träna är att meditera. Det finns en mängd appar att tillgå tex Mindfulnessappen.
#49Blogg100
#Blogg100
