Det har nu gått två dagar sedan terrorattentatet i Stockholm och känslorna har verkligen varit upp och ner. Människorna har starkt visat att kärleken är större än hatet. Händelsen gör att man börjar fundera på vad som är viktigt i livet. Saker som innan fredagen var viktiga känns plötsligt oväsentliga och fjuttiga. Våra liv har en gräns och vi vet inte var den är. ”Lev varje dag som om den vore din sista”, har någon klok person sagt.
Jag blir påmind om att livet pågår här och nu, det jag har lust att göra nu är inte säkert att jag har lust att göra om några veckor, månader eller år. Drömmar, kanske dags att ta tag i någon av dessa, Att våga blir viktigare, att njuta av småsaker och att säga till de man älskar att de är viktiga, att säga ja till det man vill och nej till det man inte vill och inte hinner. Att välja kärlek istället för rädsla. Att skratta mer, att prata mer, att kramas mer, att älska mer. Att vara tacksam för livet, det som man har!
#40Blogg100
#Blogg100
