Jag tog mig äntligen ner till Drottninggatan för att se alla blommor, lappar, nallebjörnar, hundben, ljus och människor som hedrade offren från attentatet
7 april. Det var så otroligt känslosamt, det var som om alla känslor fanns där, jag kunde känna paniken och rädslan, sorgsenheten, kärleken, ordlösheten allting som i olika skikt. Där var verkligen mycket folk och samtidigt alldeles tyst, lugnt och varmt. Fanns inte en tillstymmelse av stress och jäkt som vanligtvis fyller gatan. Närheten mellan människor var påtaglig, avstånden mellan våra kroppar var minskat. Det kändes helt naturligt att ge vem som helst en kram eller klapp på axeln. Jag och min vän gick helt tysta men ändå med en slags ordlös kommunikation där vi stannade och gick vidare som vid en given signal. Nära.
Den stämningen kommer jag alltid att komma ihåg och påminnas om att när det verkligen gäller så ställer vi människor upp för varandra, kärleken är större än rädslan. Det ger mig en ny känsla av trygghet! Varje enskild människa har en enorm kraft och tillsammans är den kraften enorm!
Tack alla fantastiska människor som gör skillnad!
#46Blogg100
#Blogg100
