Det här är mitt 100:de blogginlägg på lika många dagar – i rad! Tiden har gått otroligt fort och utmaningen har varit oväntat lätt och rolig. Jag har inte missat en enda dag, jag har inte ens glömt bort eller varit på väg att glömma bort att jag ska blogga varje kväll. Mitt främsta syfte med att vara med i Blogg100-utmaningen var att komma igång med mitt skrivande och det har jag verkligen gjort. Förmodligen har jag skapat ett behov av att skriva ofta. Jag har älskat varje tillfälle när jag har satt mig med min dator i knät och bara skrivit det som har kommit till mig.
Jag hade inte en tanke på att jag skulle få sån stor och härlig respons på mina inlägg av alla FB- och LinkedIn-vänner och vänners vänner. Kommentarer och likes har verkligen värmt mitt hjärta och sporrat mig att fortsätta. Jag har även blivit påhejad av er alla som jag har mött IRL. Ni har alla hjälpt mig på vägen. En av mina läsare tyckte att mina inlägg var som en karamell att suga på och en annan ville läsa inlägget innan hen somnade. Några har tyckt att jag ska samla ihop alla inlägg till en bok. Så fint och så viktiga ord – för mig!
Nu är utmaningen slut men jag kommer att fortsätta blogga, troligtvis ett inlägg i veckan, jag börjar så i alla fall. Allt har ett slut och det här är egentligen ett positivt slut – att nå ett mål, men det känns lite vemodigt och tomt. Jag är inte så bra på slut eller avslut (om man nu kan vara bra på det?) jag tycker att det är jobbigt. Samma sak när jag håller en föreläsning eller en kurs så är det lite sorgligt när det tar slut och att säga hejdå till deltagarna. Sen finns det ju förstås riktigt jobbiga avslut tex en relation som tar slut eller någon som lämnar jordelivet men det tar jag någon annan gång.
Tack alla som har läst, alla som har likat och kommenterat, ni är en del i att jag lyckades att skriva 100 blogginlägg på 100 dagar!!!
#100Blogg100
#Blogg100
