Min son Emil har tipsat mig om att skriva om MOD så nu är det dags att jag tar mig an den utmaningen. Enligt Wikipedia är mod en personlig egenskap (från latinets fortitudo) och en av kardinaldygderna (inom grekisk filosofi; vishet, mod, måttfullhet och rättrådighet). En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget.

Någon har sagt att man inte kan vara modig om man inte först har varit rädd. Att vara modig innebär då att man agerar trots rädsla. Ett ord som hänger ihop med mod är att våga. Att bara ge sig hän och möta sin rädsla. Belöningen efteråt är att man har uppnått något, en dröm, en fysisk utmaning, hjälpt någon, brutit ett mönster, stått upp för sig själv och andra, lärt sig något. För att våga krävs att man släpper kontrollen för en stund, att inte veta, att ha tillit. Det är modigt att gå sin egen väg, bryta mönster, satsa på det man tror på, gå utanför normen, flytta, byta jobb, bryta upp från en relation, skilja sig, säga ifrån till chefen/ledningen, påpeka brister, ha en annan åsikt än alla andra, leva sitt eget liv, säga nej till saker och ja till sig själv, gå emellan vid bråk etc. Det är olika från person till person vad som är modigt. Sen finns det ju de som är sådär äventyrliga, som vill stretcha sin gränser.
En TV-serie just nu heter ”Sveriges modigaste”. Där handlar det mycket om fysiskt mod, att övervinna smärta och kroppsliga plågor tex att klara av att vara inlåst, vara under vatten, höja höjder etc. En annan typ av mod är moraliskt mod som handlar om förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.

Ett tillfälle som har fastnat i mig, när jag upplevde mig modig, var under en UGL-kurs där vi gjorde en övning där vi skulle förhandla med en annan grupp.
Vi var 6 st i min grupp och de började ”spåra ur” som jag tyckte, och bli oärligt och inte ett rent spel. Jag kände att jag inte kunde ställa upp på det och reserverade mig från det som de andra ville göra. Jag var oerhört rädd att jag efter det skulle ses som en besvärlig och obstinat person som då inte skulle få vara med gruppen. Så blev det inte, utan gruppen hade mycket stor respekt för mig och jag kände mig som en ännu viktigare deltagare i gruppen.

Mod behövs ofta när vi gör någonting som vi aldrig har gjort förut.
Hur gör man då för att våga vara modig? Jag tänker att när rädslan kommer (reptilhjärnan som vill skydda oss, känner sig  hotad) behöver vi växla till vår smarta del av hjärnan, frontalloben, och mer logiskt tänka vad målet är och vad det är man vill uppnå och hur det kommer att kännas efteråt. Vågar vi inte så kommer vi heller inte att veta, inte att uppleva i verkligheten, inte lära oss. Vad är det värsta som kan hända, handlar det om liv och död (oftast inte). Vad är det bästa som kan hända? att ställa dessa ytterligheter mot varandra för att se möjligheten i situationen.
Så vi har mycket att vinna på att våga vara modig. Att möta rädslan med tillit, att lita på sig själv att jag klarar av det här. Rädsla är bara en känsla så jag kan känna känslan och agera ändå. Ibland kan det vara så att vi är rädda för rädslan mer än den egentliga handlingen/situationen.

Tänk om vi alla kunde utmana oss att vara lite modigare, hur skulle det se ut då?
Vad skulle det innebära för dig om du vågade vara mer modig? Vad skulle du då göra som du nu hindras att göra?

Jag tror bl a att arbetslivet skulle se annorlunda ut, att andelen utmattade skulle vara färre, att fler skulle ta mer plats, att fler skulle säga ifrån tex vid mobbing, en mer dynamisk arbetsmarknad, en bättre arbetsmiljö, även att fler skulle byta jobb. Ett ökat välmående helt enkelt.

#76Blogg100
#Blogg100

Jag måste bara ta upp detta ämne igen då jag upplever stor brist i många relationer på just aktivt lyssnande. Att lyssna på den andra, inte via sig själv och sitt eget filter utan direkt utifrån den andra, utan att värdera. För att förtydliga lite mer vad jag menar så delar jag med mig av denna fantastiska dikt;

”LYSSNA”

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar ge mig råd
så har du inte gjort det jag bad dig om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta
för mig varför jag inte borde känna så trampar du på mina känslor

När jag ber dig lyssna på mig och du känner att
du måste göra något för att lösa mina problem
har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna! Allt jag bad dig om var att du lyssnar,
inte pratar, inte gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga dig och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd.”
(Okänd författare)

#75Blogg100
#Blogg100

Mentalisering en intressant förmåga som går att utveckla. I alla typer av relationer är det av största vikt att vi har och använder den förmågan för att öka förståelsen både för sig själv och sina reaktioner, tankar och känslor likaväl som för den andra personens. Begreppet är bredare än empati då den greppar både mina egna och andras tankar och känslor. Vi använder förmågan hela tiden utan att kanske tänka medvetet på det. Det sociala samspelet är oerhört komplext och mentalisering kan vara ett viktigt verktyg här.

Ett grundläggande sätt att utveckla mentaliseringsförmågan är att bli medveten om den och att lära känna sig själv. Ett annat sätt att jobba med mentalisering är att ställa frågor. Till sig själv tex ” vad är det som gör att jag alltid blir irriterad när någon börjar styra mig? Kan vara viktig information för att kunna agera annorlunda än i irritation. Till andra tex ”idag när du kom in i rummet så hälsade du inte på mig, vad beror det på?” Du har sett ett beteende och istället för att själv tolka vad det handlar om frågar du.

Boktips: ”Din dolda sociala förmåga; skapa bättre relationer med mentalisering” av Jacqueline Joo

#74Blogg100
#Blogg100

Autentiska personer får dig att känna att du kan vara dig själv i deras närhet. Att vara autentisk betyder att vara äkta, genuin, pålitlig och trovärdig.

Autentiska personer känner sig själva, de dömer inte utan lyssnar. De är sanna mot sig själv och uttrycker sina åsikter och behov på ett respektfullt sätt. De är ledare i sina liv och styr utifrån sina värderingar, de har en inre kompass som visar vägen. De accepterar sig själv med alla sina sidor (acceptera innebär inte att gilla utan att se verkligheten som den är). Autentiska personer talar utifrån egna erfarenheter och har inga åsikter om sådant som de ej vet eller har någon erfarenhet av.  De lever som de lär, är realistiska, varken förskönar eller förvränger. De tar ansvar över sitt beteende och tar hand om sig själv både fysiskt och mentalt och emotionellt. Autentiska personer bryr sig inte om att ha ett stort ego och behöver inte yttre bekräftelse utan är nöjda och stolta över att vara sig själv.

#73Blogg100
#Blogg100

I mitt arbete som professionell coach kommer man förr eller senare in på området kommunikation, speciellt när jag coachar par (kärlekspar eller business partners). Det är ju oerhört svårt att nå varandra, speciellt om man har låg kunskap om hur kommunikation fungerar och hur man själv fungerar. Då blir det lätt att man är i sin egen bubbla och ”tror” att den andra är som en själv och tolkar den andres beteende utifrån hur man själv skulle göra, i någon slags värld av rätt och fel.
Ibland så skjuter vi på att ta tag i och kommunicera om saker, kanske speciellt när det är något som kan uppfattas som kritik eller där det är mycket känslor inblandade. När vi då väl tar upp det har vi oftast mycket rädsla/ilska/frustration som vi har samlat på oss vilket kan göra att vi överdriver och överreagerar. Resultatet för den mottagande personen blir att den stänger, blir rädd, skyddar sig själv och kommer in i en försvarsställning istället för att öppet ta emot.

Här kommer 3 tips på hur man kan nå varandra bättre via kommunikation;

1. Sätt på dig den andres skor för en stund och känn och tänk efter ”hur är den här personen, tempo, noggrannhet, drivkraft, sätt att prata, agerar vid stress” osv. Utan att värdera eller tolka utifrån dig själv. Att verkligen vilja lära känna och ”förstå” personen, vara nyfiken och inse att den tänker annorlunda än dig själv. Först när du har förståelse för  hur den här personen är och fungerar kan du anpassa din kommunikation och dela den.

2. Ta kontakt med dig själv och ställ dig bredvid dig själv och titta på dig lite utifrån. Hur agerar/beter du dig? Vad sänder du ut? Hur kommunicerar du? Vad är du bäst på, att prata eller att lyssna? Hur visar du känslor? Vilka ord använder du? Hur beter du dig när du är arg? glad? frustrerad? sårad? etc. Titta på dig själv i en spegel när du är i ett visst sinnestillstånd, tex arg – hur ser du ut? Det är det som mottagaren ser.

3. Tänk igenom vad syftet är när du kommunicerar. Vad är det du vill uppnå med din kommunikation? När är du nöjd? Missnöjd? Vad bidrar du med? Hur tydlig är du? Hur kollar du att mottagaren verkligen har hört det du har sagt? Hur underlättar du för mottagaren att ta emot det du vill säga? Ger du utrymme för mottagaren att reagera? Tänk på att när du tar upp någon sak med mottagaren har du tänkt och förberedd dig en tid medans mottagaren hör detta för första gången.

Det enda sättet att bli bättre på att kommunicera är att träna, reflektera, träna, reflektera, träna, reflektera.

#72Blogg100
#Blogg100

Feedback vet nog alla vad det är men feedforward är något mer okänt och oanvänt i arbetslivet. Jag är lite tvetydig till feedback då det lätt blir att personen som ska få feedback känner sig obekväm/rädd och osäker vilket bidrar till att reptilhjärnan går igång (känner sig hotad) och personen kommer i försvarsställning och stänger, tar alltså inte emot feedbacken. Risk finns för att man bara fokuserar på fel och misstag, sedan är det ju inte säkert att man kommer att hamna i liknande situation igen så att man kan göra sina förbättringar. Situationer har tendens att alltid vara olika.

Feedforward däremot är framåtriktad och fokuserar mer på det positiva och möjligheterna man har inför en uppgift. Man kan tex bjuda in 2-3 kollegor inför att man ska göra en presentation eller någon ny arbetsuppgift/problem och be dessa komma med input på hur de skulle tänka och göra kring uppgiften. Handlar det om en presentation kan man köra ett prov och få tankar kring förbättringar. Då har man skapat förutsättningar som ökar möjligheten att lyckas. Man kan även använda positiva målbilder mer konkret och få hjälp med att bygga dessa. Här är det den som utför som bjuder in till synpunkter och tankar vilket påverkar att hjärnan mer är inriktad på lärande och att ingenting är klart utan under uppbyggnad. Den känner sig inte hotad utan mer lugn och öppen.

Prova, det är verkligen en kul och energigivande metod.

#71Blogg100
#Blogg100

Jag tror att det är lika viktigt att träna mentalt, med sitt inre, som att träna sin fysiska kropp. Idag slog det mig, när jag var på ett Pilates-pass, (ni vet där man tränar de små, inre musklerna) att det påminner om att meditera fast fysiskt.
Att meditera handlar om att vara i stillhet och få en närmare kontakt med sig själv, sin andning, sina känslor och tankar för att utveckla självkännedom och självkänsla men även för att hantera stress.

Det finns många olika meditationsformer; Mindfulness, Zenmeditation, Vipassana, Zazen, Guidade visuella meditationer och TM (Transcendental Meditation) är några. De har lite olika syften och former. Ett syfte är att vända sig inåt och få kontakt, bygga en närmare relation med sig själv. Hjärnan får vila en stund (stimulerar andra delar av hjärnan) och fokuset ligger mer i kroppen och andningen tex.

Jag använder Mindfulness och guidade visuella meditationsformer mest. Både för egen del men även i mina kurser, workshops, handledning och coaching.
Mindfulness är den absolut bästa metoden jag har hittat för att hantera stress. Relativt enkel och ger snabb effekt vid regelbunden användning (8v).
Mindfulness meditationer gör jag minst 1 gång/dag. För mig bidrar det till att jag kan vara lugn, fokuserad och mer närvarande samt att min sömn är av god kvalité (kommer ner i djupsömn). Känner jag mig orolig eller frustrerad mediterar jag fler gånger och kan då hitta orsaken till oron/frustrationen samtidigt som ett lugn infinner sig.

Jag vill verkligen rekommendera mindfulness meditationer vars syfte är att bli medveten om sin kropp, andning och sina tankar och komma ner i varv samtidigt som man blir mer fokuserad och vaken. Det finns en hel del appar som bara är att ladda ner i telefonen och då har man alltid med sig möjligheten att meditera (vägledd), vart man än är.

#70Blogg100
#Blogg100

Idag vill jag verkligen hurra för alla fantastiska entreprenörer ute i vårt avlånga land. Ni är helt enkelt grymma! Den energin och entusiasmen ni har är smittsam, en del är rädda för den och andra blir inspirerade. De risker ni tar är beundransvärda. Ofta brinner ni personligen för den verksamhet som ni startar vilket skapar äkthet och hållbarhet. Så modiga, att våga ta steget och prova sina drömmar och tankar.

Fortsätt inspirera, fortsätt ha idéer, fortsätt framåt, fortsätt tro på det ni gör! Ni behövs verkligen! Låt er inte förminskas eller förhindras av negativitet från de som inte tror och de som blir rädda. Lyssna inte på kritikern i dig och hos andra.
Ha tillit! Välj att umgås med de som tror på dig och stöttar, välj bort energitjuvarna.

Heja dig som är entreprenör!!! Du är viktig!!!

#69Blogg100
#Blogg100

Vi människor vill bli sedda och bekräftade för att må bra och utvecklas. Det är ett grundläggande behov vi alla har. Som ledare är det en av de viktigaste parametrarna vi har att förhålla oss till. Det låter lätt men är svårt. Hur gör man när man ska se och bekräfta sina medarbetare? Ja, för det första så behöver man känna sina medarbetare, veta vilka personer de är, vad de har för drivkrafter, vad som är viktigt för var och en. Som osäker ledare ser man ofta sina medarbetare genom sig själv i tron att alla är lika. Närmare sanningen kommer man om man tänker att alla är olika och framförallt att medarbetarna är olik en själv.

Att verkligen se sina medarbetare innebär att du vet vem var och en är så att du kan ge återkoppling på deras respektive prestation och beteende. Generellt beröm är svårt att ta till sig men specifik går rätt in i hjärtat, om medarbetaren kan ta emot. Se medarbetare gör man genom att hälsa varje morgon eller när man nu träffas, säga hej och titta personen i ögonen så att den känner sig sedd.  Jag har varit med om många ledare som inte hälsar och känslan man får då är att man inte är så viktig eller tom osynlig. Jag har varit med om ännu fler ledare som hälsar men som inte tittar på mig utan scannar av en större yta medans hen swischar förbi, på väg till någonting viktigare. När du verkligen ser var och en av dina medarbetare samlar du samtidigt in information om den personen, är den trött, glad, entusiastisk, sur etc. Där finns mycket att läsa av som kan vara viktigt för dig som ledare i arbetet som sker under dagen. Färskvara.

Vi vet alla skillnaden på att känna sig sedd och inte. Det gör stor skillnad. När vi känner oss sedda och välkomna eller tom efterlängtade slappnar vi av, reptilhjärnan är lugn, vi känner ingen rädsla utan tillit. Förutsättningarna för goda prestationer är grundlagda och vår potential kommer fram. Vi känner oss kompetenta, behövda och sociala, att vi ingår i någonting viktig, att vår medverkan tillför.

#68Blogg100
#Blogg100

Att få ge och hjälpa någon är en ära. Det känns gott i hjärtat att göra skillnad för en annan person. Att göra en handling för någon annan för att man vill inte för att man vill ha något tillbaka. Vissa ger för att få tillbaka eller i alla fall väntar sig att få tillbaka något från samma person som man har hjälpt. Jag tror att man behöver se det i ett större perspektiv där det man ger kommer tillbaka från någon annan någon annan tid. Annars blir givandet inte äkta utan för att man vill ha något, det blir villkorat på något vis. Syftet, varför man gör någonting påverkar handlingen. Ofta är det omedvetet och går automatiskt tex om man får en komplimang och ger en komplimang tillbaka bara för att ge tillbaka inte för att man nödvändigtvis tycker så. Man bara härmar. Energin blir helt olika om man är ”äkta” än om man härmar. Det kan vara från båda hållen, den som ger en komplimang kanske också gör det för att få tillbaka och tvärtom.

När man får något, tex en komplimang kan man bara ta emot den och säga tack!  Ibland har man även svårt att ta emot, man tror att personen ljuger eller är ute efter något. Det är även vanligt att man har svårt för att ta in och tro på positiv återkoppling vilket ofta beror på låg självkänsla.

Det ligger mycket känslor (kärlek och rädsla) bakom att ge och att ta så öppna upp ditt hjärta och lyssna på ditt syfte och din tacksamhet av att få ge och att få ta emot.

#67Blogg100
#Blogg100