Det finns bara en relation som du med säkerhet vet att du har hela livet och det är den med dig själv. Hur mycket tid satsar du på den relationen? Hur låter kommunikationen? Dvs hur du pratar/tänker om dig själv. Vad säger du utåt till andra om dig själv? Om du var din bästa vän hur skulle dialogen med dig själv låta då? Är det någon skillnad mot hur den är nu?

Att ha medkänsla med sig själv är ett sätt att jobba med sin relation. Att stötta sig själv och förlåta sig själv. ”Jag gjorde mitt bästa utifrån situationen och förutsättningarna”. ”Min intention var god”. Att vara vänlig med sig själv.
Motsatsen är den hårda rösten, den inre kritikern som säger typ ” att du alltid ska vara så krånglig”, ”att du aldrig kan vara tyst”, ”att du har sååå dåligt tålamod…”. En slags värderande röst/tanke som drar igång stress i hjärnan, kamp och flykt-systemet går igång, stresspåslaget är ett faktum, och det pga dig själv. Ganska onödigt och slitsamt.

Att känna medkänsla med sig själv drar istället igång lugn-och-ro-systemet i hjärnan. Vi kan stoppa stresspåslaget som är på väg genom att stanna upp och bli medveten om att det bara är våra tankar och att vi kan tänka tvärtom – mer positivt och vänligt.

Agneta Lagercranz har skrivit två böcker om ämnet; ”Självmedkänsla” och ”70 skäl till Självmedkänsla”.

#6Blogg100
#Blogg100

Mindfulness är en av de bästa stresshanteringsverktygen som jag har hittat. Det är även ett förhållningssätt till livet. Så nu tänkte jag utmana dig i en vardagsövning. Det går alldeles utmärkt att träna Mindfulness utan att det tar någon extra tid. Det handlar om att vara uppmärksam på det som sker, i detalj, i stunden, med alla dina sinnen. Det kan du göra i alla vardagliga rutiner, tex när du lagar mat, duschar, går en promenad eller springer. Såhär kan det se ut för rutinen ”borsta tänderna”.

Ta fram din tandborste (manuell eller el spelar ingen roll) lägg märke till hur skaftet känns i handen (tungt, lätt, hårt. mjukt etc). Öppna tandkrämstuben och kläm ut en bit tandkräm på borsten. Var detaljerat medveten om alla moment du gör.
Borsta nu tänderna och observera hur tandkrämen smakar, hur det känns att borsten möter tanden, tandköttet, en tand i taget. Var hela tiden medveten om hur det känns och var tandborsten är, utan att tänka. En del av övningen är att din hjärna ska få möjlighet att vila. När en tanke kommer upp låt den bara passera, som ett moln. Fokusera bara på att borsta dina tänder håll inte på med multitasking såsom tvätta handfatet, vattna blommorna, prata, gå runt samtidigt som du borstar tänderna. Var även observant på de tankar och känslor som finns i dig, just denna stund.

Lycka till!

#5Blogg100

Nu är det bevisat – ledare som deltar i utbildningen UL, ”Utvecklande Ledarskap” upplever bättre självförtroende efter kursen. Speciellt tydligt är detta för de ledare som var ”svagare” från början. Även medarbetarna upplevde att chefen hade ökat självförtroende. Läs mer om forskningen http://www.suntarbetsliv.se/forskning/ledarskap-och-organisation/ledarskapskurser-ger-sakrare-ledare/

Självförtroende – Individens tilltro till sin förmåga att prestera.

Hur bra självförtroende har du som ledare? På en skala 0-10?

#3blogg100
#blogg100

Blogg100 – 1/100

Att inte räcka till, att känna sig otillräcklig är begrepp som ständigt kommer upp på agendan under mina kurser. Det bidrar till stress, frustration, missnöjdhet och en känsla av att hela tiden ligga efter.

Vad betyder det då – att vara tillräcklig? Vad är det vi ska räcka till till? Har vi ens definierat vad det är? Våra förväntningar på oss själva är ofta orealistiska, och även  omedvetna, men likväl styrande för oss. Vi har även omgivningens förväntningar som vi tror/tolkar finns, vi checkar sällan av. Sammantaget blir det en kombination av att vi  jämför oss med andra, våra fantasier om andras  och våra egna medvetna/omedvetna förväntningar. Det kanske inte är så konstigt då att vi blir stressade och känner oss otillräckliga. Det är ungefär som om en person skulle kunna omfatta alla människors förmågor, egenskaper och handlingar och att det finns en absolut sanning/rätt.

Hur kan man då göra för att känna sig mer tillräcklig?
Basen är att inse att tiden begränsar oss – vi har 24 tim/dygn samt att vi har begränsad energi – vi är människor inte robotar!

Dåtid – det som redan  har hänt.
Ett sätt att hantera/bearbeta sin känsla av otillräcklighet,efter en händelse man inte är nöjd med, är att förlåta sig själv. Inse att du gjorde ditt bästa utifrån de rådande omständigheterna (stress, tidsbrist, energibrist, hunger, för lite sömn, osäkerhet, oro etc). Inse att bilden av verkligheten (tankarna) inte är verkligheten, det är alltid mer komplext och du kan inte ha kontroll över saker i din omgivning.

Framtid – det som ännu är ”ofött”.
Sätt mer realistiska förväntningar på dig själv, gör en realistisk plan, lita på den och skapa förutsättningar för att lyckas. Du äger din kalender. Har du tillräckligt med tid? energi? Vad vill du? Har du tillit till dig själv? Till andra? Det är du som styr.

I nuet.
Fokusera på det som sker, i verkligheten, just nu. Håll dina sinnen öppna, lyssna, se, känn, var observant på signaler hos dig själv och andra. Använd SOAS (mentalt verktyg) Stanna upp – Observera utan att döma/värdera – Acceptera det som sker – ta ett beslut – Svara, agera utifrån verkligheten alternativt Släpp händelsen utan att agera.

Så ta chansen att medvetet skapa möjligheter för dig själv att känna dig tillräcklig!

Jag har funderat en hel del på hur vi tillsammans kan vända den negativa hälsospiralen gällande psykisk ohälsa ute på arbetsplatserna. Samhället är alldeles för långsamt i detta proaktiva arbetet, utredning på utredning visar på att det är svårt med generella lösningar. Såklart, vi människor är olika och lever olika liv och i olika faser av våra liv. Frågan är komplex, jag tror inte att man kan hitta en lösning utan flera. Samhället söker evidensbaserade metoder, t ex KBT-terapi. Det är bara det att i ett antal studier har man visat på att det inte fungerar med just den metoden vid utmattningssyndrom.

Kan vi alla bidra till detta då? Javisst kan vi det. Man behöver jobba på alla plan och ta ett gemensamt grepp, på individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivå. Vi alla kan arbeta på att skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö på den arbetsplats där vi är. Vad är bra förutsättningar för att människor ska må bra och prestera? Ja det finns många parametrar men jag tar nu den sociala delen eftersom vi alla är varandras sociala arbetsmiljö. Om vi tar hjälp av hjärnforskningen så försätts hjärnan i antingen hot- eller belöningsläge i nedan fem sociala kvaliteter enligt den sk SCARF-modellen.

Status – att uppleva vår betydelse i relation till andra, att jag är viktig, lika viktig som alla andra.
Förutsägbarhet (Certainty) – osäkerhet skapar rädsla. Tydlighet, transparens och kommunikation skapar tillit.
Självständighet (Autonomy) – människan vill kunna påverka sin situation
Relationer (Relatedness) – ensamhet upplevs som ett hot. Små grupper där man kan känna tillhörighet och sammanhang skapar tillit.
Rättvisa (Fairness) – upplevd orättvisa skapar känsla av hot. Transparens och kommunikation skapar tillit.

Det hänger väl ihop med UL- Utvecklande Ledarskap (Försvarets ledarkoncept utifrån transformation leadership) där föredöme, personlig omtanke, inspiration och motivation är ledord för ett utvecklande ledarskap. Ledarskapet har stor betydelse och påverkan – på alla nivåer; självledarskap, chef/ledare/teamledare, företagsledare/ledning och samhällsledning.

Ett gemensamt ledargrepp skulle skapa ökade förutsättningar för hälsosamma och hållbara arbetsplatser och samhällen.

Vill du vara med och bidra?

Den vanligaste diagnosen på sjukdomsfall i Sverige är akut stressreaktion som har ökat med 73% på två år. Kvinnor i 30-års åldern drabbas mest. Varannan kvinna har ett psykiskt ansträngande jobb. Kontrollen av det egna arbetet har minskat, kraven är på en hög nivå. Teorin om kontroll-krav och hur man kan påverka sin arbetssituation förklarar en stor del av risken för psykisk ohälsa i arbetslivet, framförallt i det offentliga arbetslivet där möjligheten till kontroll har minskat sedan 90-talet. Lägg sedan till ”duktig-flicka” syndromet, med höga ambitioner, perfektionistiskt tänkande och omtanke om andra. Det har nu kommit en förstärkning i Arbetsmiljölagen i och med föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). I den ingår bl a regler kring arbetsbelastning, arbetstider och kränkande särbehandling med målet att minska den arbetsrelaterade ohälsan.

Jag har jobbat i 20 år med stressrelaterade frågor både som utbildare/föreläsare och som samtalspartner/coach. Jag har även själv varit utmattad eller utbränd som det hette då på 90-talet. Det är komplext, eftersom vi är människor med olika bakgrund och förutsättningar så finns det nästan lika många lösningar som människor. Enligt mitt sätt att se det är det absolut viktigaste för en person som är eller håller på att bli utmattad hur bemötandet sker. Att bli bemött med respekt och att bli trodd, sedd och bekräftad (basbehov). Allt för ofta hör jag berättelser om när systemet får en större vikt än människan, man försöker trycka in en person i ett system (enligt en norm). En människa kan aldrig bli begränsad till att passa in i ett system, på så sätt hittar man inte möjligheten till rehabilitering. System är rationella, en människa är irrationell. Under dessa 20-25 år har man försökt att hitta och komma överens om en standardiserad lösning/hantering av personer med utmattningssyndrom. Snacka om att fokusera på ”fel” sak. Vi behöver acceptera att varje människa är unik och behöver sin individuella plan. Vid fokusering på bemötande av varje enskild individ skapar vi en grund att arbeta utifrån. Ett coachande förhållningssätt är ett sätt att åstadkomma detta. Respekt, tillit, icke-dömande, att bli trodd på öppnar upp för samarbete. Kallt bemötande, misstro, stress, osäkerhet, oförståelse och regelstyrning stänger. Reptilhjärnan triggas och vi blir rädda. Jag har hört oändliga berättelser där människor har upplevt ett kränkande bemötande. Det leder inte till minskad sjukfrånvaro!

Nästa inlägg kommer att handla om hur du som chef/ledare kan hantera och bemöta medarbetare som är i riskzonen för att bli utmattad.