Adventskalender med tema KÄRLEK

Det finns bara en relation som vi kommer att ha hela livet och det är den till oss själva. Vaddå, tänker du kanske, man kan väl inte ha en relation med sig själv? Jodå, det har vi, men vi kanske inte tänker på det. Alla tankar vi tänker är ”självprat” och de sägs att vi tänker 60.000 tankar per dag. Så det finns faktiskt ingen vi pratar med så mycket som med oss själva. Alla har säkert även pratat högt med sig själv 🙂 någon gång.

Vad är det vi säger (tänker) till oss själva då? Är det ”åh så bra jag var idag när jag vågade fråga”, ”men så fin frisyren är idag”, ”så tacksam över min förmåga att ….” eller är det mer ”nej, inte nu igen, jag fattar ingenting”, ”hur kunde jag glömma bort detta”, ”så korkat av mig”. Ja förmodligen är det en blandning av dessa med övervikt för det negativa. Helt ”normalt”, hjärnans uppgift är att hålla oss vid liv och scannar av alla hot som finns runt oss. Automatiskt är den negativ. För att föra in mer positiva tankar (prat) behöver vi medvetet anstränga oss att ”prata” mer snällt till oss själva.

Ett sätt att öva självkärlek är att varje kväll innan du somnar gå igenom dagen och titta på hur väl du har genomfört dagens utmaningar tex ”Tack för att jag stannade upp och var närvarande i mötet med kollega”, Tack för att jag tog mig tid att äta lunch med Kalle”, ”Tack för att jag lyssnade på dottern Lin och gav henne en kram”.

Adventskalender med tema KÄRLEK.
Idag fick jag leverans på en ny säng. När väl alla delar var på plats så inser jag att jag behöver hjälp, en säng är en väldigt otymplig möbel att rodda själv och en skruvdragare behövdes.

Jag gick och plingade på hos min granne som glatt tog fram verktygslådan och skruvdragare och informerade mig lite försiktigt om att han inte var så händig, bättre på it. Hur som helst med gott samarbete lyckades vi få ihop alla delarna med en hel del suckar och skratt. Så underbart härligt att få hjälp! Jag åkte direkt och köpte en flaska fin gin till honom som tack.

Har du, som jag, lite svårt att be om hjälp (kan själv) så har jag ett tips på tänk. Istället för att vara rädd för att få ett nej, rädd för att vara till besvär, störa så kan man tänka att det är en möjlighet för någon att få hjälpa, att få göra skillnad. Vi människor är flockdjur, vi samarbetar, det är därför vi har överlevt som art. Vi vill hjälpa varandra.

Att få hjälp är en gåva, även att be om det!

Jag älskar mitt jobb, verkligen! Känner mig lyckligt lottad som får jobba med människor varje dag, ingen dag är den andra lik och jag lär mig också så mycket i alla möten. Idag tex har jag hållit ett digitalt seminarium ”Mindfulness för jobbsökare” med deltagare från olika yrken och geografiska orter, från Boden i norr till Berlin i söder. Jag är alltid så nyfiken på vad som händer sedan, efter aktiviteten. Som utbildare/föreläsare/coach är jag bara med ett kort tag så jag får sällan se effekten. I höstas var jag och föreläste tillsammans med en kollega på en konferensgård och då hände det som jag så gärna önskar – en deltagare kom fram och berättade om att hon gått en kurs för mig för typ 10 år sedan och att hon var så tacksam, den hade varit till sån stor hjälp för henne. Jag blev varm i hela kroppen. Att det jag delar med mig av får komma till användning och göra skillnad i en annan persons liv och vardag.

Alla dessa människor jag har mött genom åren har berört mig på sitt speciella vis och har en plats i mitt hjärta! Tack för att jag har fått möjligheten att möta just dig!

Årets tema är K Ä R L E K!

Det var sonen som tipsade om ämnet och vilket klockrent tema! Tack Emil!
Utmanande men viktigt och spännande!

Som Nasse frågade Nalle Puh ”Hur stavar man till kärlek?” Nalle Puh svarade ”Du stavar det inte du känner det.” Ungefär likadant är det att försöka sig på att definiera det. En googlesökning ger 41 miljoner träffar. Häng med på en resa i kärlek under december. Inte ens jag vet riktigt vart vi kommer att stanna till!

All kärlek till dig denna första decemberdag – ge dig själv en kram eller be att få det av någon nära så blir det lite varmare inombords. Jag skickar en cyberkram så länge!

Jag gillar julen, framförallt att träffa nära och kära. I år blir det inte riktigt som planerat men det blir bra ändå. Jag och mina två underbara barn, som nu är vuxna, firar jul hemma hos mig. Egentligen skulle vi fira uppe i Umeå hos min mor och bror med familj vilket vi gör vartannat år. Fördelen med just den här julen är att vi har haft så mycket tid till förberedelser, ingen stress alls. Att se det man kan göra och göra det bästa i den situationen som är. Att kunna njuta av små saker och använda sina sinnen fullt ur. I år får det vara långsamt, en sak i taget, vi har tid, vi har varandra, vi är friska! Tacksamma för det vi har. Hoppas vi kan ta med oss den erfarenheten och stanna upp oftare i livet, se och omfamna det vi har, och vara tacksamma!

Tack alla ni som har läst min kalender! Det betyder mycket för mig!

Jag älskar att baka och det gör även min dotter. Det är något som vi i vår släkt har inspirerat nästa generation till. När jag var liten var mormor min läromästare, jag fick tidigt leka med mjöl och vatten och baka tillsammans med henne. När min dotter var liten inspirerade jag henne att vara med och baka och nu är hon suverän på det. Idag tex har hon bakat två supergoda limpor och en saffranskaka med vit choklad och mandelmassa. Mums! För ovanlighetens skull har vi haft gott om tid för att baka och laga mat. I väntan på kakan i ugnen klädde vi granen och lyssnade på julmusik. Det är verkligen mysigt att göra saker tillsammans. Hoppas du har/tar dig tid att njuta av mat- och baklagning i juletid tillsammans med nära och kära! Dessutom är det perfekt närvaroträning i och med alla sinnen som får komma till användning.

Hur har din dag varit idag, första dagen mot ljusare tider? Bra, dålig, trist, stressig, inspirerande? Vi tenderar att bunta ihop allt som sker under en dag till en etikett. Egentligen innehåller en dag många olika händelser, utmaningar, känslor, tankar och tillstånd. Om det inte är så att vi fastnar i ett mindset, att redan ha bestämt hur dagen ska bli innan den ens är född. Tänk om vi skulle kunna ta vara på varje ögonblick och öka närvaron i just det som sker den här dagen. Även om vi har upplevt liknande saker tidigare så är denna dagen en möjlighet till en ny upplevelse. Vi behöver inga repriser bara för att ha kontroll eller skapa trygghet. Tiden ger en möjlighet att uppleva, utforska och utvecklas.

”Blott en dag ett ögonblick i sänder” var min käre morfars favoritpsalm. Morfar Sigge blev 99 år, han nådde nästan sitt mål att bli 100år. Jag tror att han var bra på det, att ta en dag, ett ögonblick i sänder. Jag brukar tänka på honom och inspireras! Vem har du att inspireras av?

Vi ägnar rätt mycket av vår tid till att oroa oss för framtiden. I dessa pandemi-tider är oron större än vanligt, den ligger under ytan och tar av vår energi, vare sig vi är medvetna om den eller inte.

I mitt arbete som professionell coach möter jag andra människors oro, ofta har man inte pratat med någon om sin oro utan burit den inom sig. Att få sätta ord på sin oro brukar minska den. Att hitta sätt att agera på för att minska eller ta bort oron är också möjligt.
Ett annat sätt att minska sin oro är att skriva ner den, bara sätta pennan i handen och flödesskriva allt som kommer upp i tanken, osorterat, ovärderat. Ett ytterligare sätt kan vara acceptans, att använda sin medkänsla med sig själv och tillåta att känslan finns där och att den går att påverka. Att lära sig vara mer i nuet, mer närvarande lindrar också oro då oron sitter i tankarna och när vi är närvarande är vårt fokus i det som sker och inte i tankarna.

Jag har ibland en konflikt mellan min hjärna och mitt hjärta. Hjärnan säger nej och hjärnan säger ja eller tvärtom. Logik, fakta kontra känsla, intuition. Det sägs att vi tar de flesta beslut baserat på våra känslor. Står vi inför ett vägval kan vi få rådet att göra en plus och minus lista. Jag har gjort det många gånger men det valet som har mest plus blir sällan det beslut jag tar. I slutänden är det min känsla som får avgörandet. och tiden, ibland är jag inte mogen, klar att ta ett beslut. Vi har en massa verktyg för att fatta objektiva beslut som vilar på fakta men ibland undrar jag om all den tid som vi lägger på att ta reda på massa fakta verkligen är värt det. När vi ändå tar beslut med känslan. Jag tror att jag vänder på det och lyssnar på hjärtat först, sedan, om jag upplever att jag behöver det, inhämtar jag fakta. Det känns som om ju bättre jag känner mig själv och ju mer medvetet jag agerar desto lättare är det att ta beslut, snabbare dessutom. I den tid som vi är i nu, där allt är i rörelse och det enda vi egentligen vet är att framtiden kommer att förändras behöver vi nog utveckla snabbare sätt att ta beslut.

Har du någon gång vågat berätta om något som är svårt för dig för andra? Något som du har gått och burit inom dig ett tag, som du inte har berättat för någon (eller få) utan har ältat fram och tillbaka i ditt eget huvud. Du blottar dig själv, visar din operfekthet och dina känslor/tankar. Då öppnar du upp för andras sårbarhet och möten kan uppstå på ett djupare, mänskligt plan. Medkänsla.

Vi går runt med så mycket som ligger dolt under ytan, har en mask som vi tar på oss. Vi tror att det inte syns men ofta sipprar det ut i någon form. Det är bra att vi kan välja vad vi visar och inte, vad vi berättar och inte. Integritet. Hur vi än väljer att göra så påverkar det de vi möter, våra relationer och oss själva. Att öka medvetenheten, att utmana sig att gå utanför komfortzonen är utvecklande. Som min Mindfulnesstränare Ola Schenström sa ”när det känns obekvämt finns möjlighet för utveckling”.

Du är din egen ledare, det är du som väljer. Kanske kan det vara värt att våga mer.