Många har beskrivit empati som att gå i någon annans skor. För att verkligen försöka förstå en annan människa. Hur har vi det egentligen med det? Slänger vi av oss våra egna skor för att utforska andras?
I mitt arbete som professionell coach kommer det ofta upp detta med empati. Att sätta sig in i den andre personens situation/tankar/känslor. Speciellt när jag jobbar med par eller grupper. Att lyssna aktivt, utan att värdera, utifrån den andre utan att passera sig själv. Svårt, verkligen svårt men så värt det.
Vi kan titta på TV-program, film eller nyheter och tycka att de agerar alldeles för känslosamt eller känslokallt, att de har konstiga åsikter. Vi glömmer bort att det är stor skillnad på att sitta tryggt i soffhörnet och observera/titta på än att verkligen uppleva den IRL Det är ungefär samma sak som sker när vi inte lyssnar aktivt. När vi lyssnar bara utifrån oss själva, via vårt filter utan att anstränga oss att ta reda på hur den andra personen känner och tycker.
Så ta på dig den andres skor och utforska vad den personen egentligen uttrycker, känner, vill och upplever. Kanske lär du dig något på vägen, om den andra personen och om dig själv!
