Allt har ett slut

Det här är mitt 100:de blogginlägg på lika många dagar – i rad! Tiden har gått otroligt fort och utmaningen har varit oväntat lätt och rolig. Jag har inte missat en enda dag, jag har inte ens glömt bort eller varit på väg att glömma bort att jag ska blogga varje kväll. Mitt främsta syfte med att vara med i Blogg100-utmaningen var att komma igång med mitt skrivande och det har jag verkligen gjort. Förmodligen har jag skapat ett behov av att skriva ofta. Jag har älskat varje tillfälle när jag har satt mig med min dator i knät och bara skrivit det som har kommit till mig.

Jag hade inte en tanke på att jag skulle få sån stor och härlig respons på mina inlägg av alla FB- och LinkedIn-vänner och vänners vänner. Kommentarer och likes har verkligen värmt mitt hjärta och sporrat mig att fortsätta. Jag har även blivit påhejad av er alla som jag har mött IRL. Ni har alla hjälpt mig på vägen. En av mina läsare tyckte att mina inlägg var som en karamell att suga på och en annan ville läsa inlägget innan hen somnade. Några har tyckt att jag ska samla ihop alla inlägg till en bok. Så fint och så viktiga ord – för mig!

Nu är utmaningen slut men jag kommer att fortsätta blogga, troligtvis ett inlägg i veckan, jag börjar så i alla fall. Allt har ett slut och det här är egentligen ett positivt slut – att nå ett mål, men det känns lite vemodigt och tomt. Jag är inte så bra på slut eller avslut (om man nu kan vara bra på det?) jag tycker att det är jobbigt. Samma sak när jag håller en föreläsning eller en kurs så är det lite sorgligt när det tar slut och att säga hejdå till deltagarna. Sen finns det ju förstås riktigt jobbiga avslut tex en relation som tar slut eller någon som lämnar jordelivet men det tar jag någon annan gång.

Tack alla som har läst, alla som har likat och kommenterat, ni är en del i att jag lyckades att skriva 100 blogginlägg på 100 dagar!!!

#100Blogg100
#Blogg100

Bekvämlighetszon

Vi har alla våra gränser för vad vi tycker känns bekvämt för oss och när det går över gränsen och blir obekvämt och svajigt. Vi brukar kalla det för vår bekvämlighetszon. Här är det skönt att vara, tryggt och bra men kanske inte så utvecklande. En del tar sig aldrig ur sin bekvämlighetszon utan befinner sig inom den hela livet. Andra vill hela tiden testa sina gränser och känner sig kanske aldrig eller alltid bekväm. De är ofta utanför sin zon, om de nu har någon. Många befinner sig där emellan, stretchar sin bekvämlighetszon och provar något nytt, vågar tappa fotfästet för en stund och utvecklas ett litet steg i taget.

Det krävs mod för att våga göra någonting som man känner sig rädd eller osäker inför. Man vill gärna veta hur det ska gå, hur det ska kännas och vad som förväntas. Högt kontrollbehov förhindrar utveckling eller i alla fall skjuter fram och försenar utveckling. Att inte veta är ofta jobbigt men vanligt eftersom vi inte kan veta om framtiden. Visste vi precis allt som skulle hända i framtiden vad skulle det då vara för vits att leva? Livet skulle vara en enda transportsträcka som vi redan visste vad som skulle hända.

Tänk om vi istället kunde omfamna nuet och vara i vetskapen om att inte veta, inte veta vad som ska hända. Att vara fullt nöjd med att bara veta det som är just nu. Fridfullt är ett ord som kommer till mig, jag tror att det skulle kännas fridfullt att kunna omfamna nuet och inte tänka så mycket, inte oroa sig så mycket om framtiden.

#99Blogg100
#Blogg100

Skulle du söka om det jobb som du har?

Medvetna val som skapar ditt liv – det liv som du vill ha. Hur har du det med det?

Det jobb/den sysselsättning som du har nu tex, har du valt det eller har du bara ”hamnat” där? Dina rutiner som du har i ditt liv, har du valt dem eller har de bara blivit så? Eller kanske har du gjort ett val utifrån att någon annan nära dig tyckte att du skulle göra det? Kanske gör du enligt normen och det egentligen är normen som har valt?

Eller så har du valt själv, det du vill och gjort ett aktivt medvetet val. Grattis i så fall för det är inte så lätt. Det är lättare att bara följa ”normen” eller göra som någon annan föreslår. På kort sikt i alla fall. På lång sikt så kan det nog komma ifatt dig, kanske som en känsla av missnöje, att aldrig känna dig nöjd, en rastlöshet, ett ständigt sökande eller oro som inte går att tolka. Det finns ständigt en fråga som hänger över dig, vad vill jag, vad är det jag egentligen borde göra?

Kanske iakttar du i smyg andra som verkar lyckade och lyckliga. Det verkar så enkelt för dem, de verkar veta vad de vill, de verkar ha hittat rätt, hittat sin ”talang”. Du ser bara målet och inte resan dit som förmodligen har kantats av både toppar och dalar, hårt arbete, kanske pengar som satsats, tid, energi, vilja, envishet, mod, tillit, utbildning/träning och framförallt personlig utveckling – att lära känna sig själv för att hitta sin vilja och sina drivkrafter.

Om du skulle välja om skulle du då välja ditt jobb igen? Om inte, vad skulle du vilja välja då?

#98Blogg100
#Blogg100

Tur och otur

”Jag vet ingenting om tur bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag” sa Ingemar Stenmark på sin storhetstid. ”Tur i spel och otur i kärlek” är ett annat välkänt begrepp. Man kan alltså inte ha både tur i spel och i kärlek?

Tur – vad är det, egentligen. Finns det, fungerar det? ”Åh sån tur hen alltid har, hon vinner alltid på lotterier”. Ja, förutsatt då att hon köper lotter. Så, vad är tur, egentligen. Är det bara positivt tänkande och flow?

Det handlar om ett agerande, att träna mycket för att lyckas i något. Eller att skapa förutsättningar för att kunna vinna. Det går inte att bara sitta hemma på sin kammare och ha tur eller för den delen otur.

Och otur då? ”Aj, sån otur han hade då hen slog hammaren på tummen”. Ja, eller bara ofokuserad då hen missade spiken kanske… Vilken otur vi hade idag när vi spelade golftävling (partävling) då bollen stannade några centimeter från hålet. Ja, eller så slog vi helt enkelt bollen för löst…

Vad tänker du om tur och otur?

#97Blogg100
#Blogg100

Att uttrycka sin kreativitet

Hur gör du för att uttrycka din kreativitet?
Alla är vi kreativa, på vårt sätt. Många tror att kreativitet behöver vara att uppfinna någonting nytt eller att vara konstnärlig tex måla eller musikalisk, tex sjunga. Men kreativitet kan vara så mycket mer anser jag. Att utifrån sitt kompetensområde förbättra något, att sätta samman kunskaper från olika områden, att lösa ett problem på en mängd olika sätt, att komma på ord till en text, inredning som präglas av något tema etc, etc. Många går omkring och tror att de inte kan komma på lösningar och idéer vilket jag är övertygad om att alla kan. Här finns en stor potential.

Den kreativitet som du har hur kommer den till uttryck? Om den inte gör det, vart tar den vägen? Ibland kan det kännas som en typ av rastlöshet, något som kryper i kroppen och du kan inte sitta still. Om den energin skulle omvandlas till en kraft och användas till något skulle rastlösheten försvinna. En rörelse som tar fart och kanaliseras till ett fokus. Kreativitet kan även komma till uttryck i tex någon typ av handarbete tex sticka, praktiska saker tex renovera, filosofiska delar i skrivande.

Vad skulle hända om du plockade fram din kreativitet? Tänk att du är kreativ och ge dig själv chansen!

#96Blogg100
#Blogg100

Rädsla vs kärlek

Om rädslan skulle få vara den övervägande känslan i vårt samhälle skulle vi vara misstänksamma mot varandra, mot nya människor, nya händelser, förändringar. Vi skulle i första hand tro ont om andra människor, tro att de är ute efter oss, tro att de vill lura oss, att de vill ha något av oss. Vi skulle använda vår reptilhjärna överdrivet mycket vilket triggar vårt hot-flykt-system, vi reagerar med att vilja fly, fäktas eller att bli handlingsförlamade (freeze). Vi skulle stänga in oss, dubbla våra lås, fler bevakningskameror, staket, stängsel. Vi skulle bo bland de som är lika oss själva, vi skulle minska vår trygghetsarena, vi skulle resa mindre, göra färre förändringar, umgås mindre med människor. Vi skulle vara kyliga, stänga av våra känslor och bara tänka på oss själva.

Om kärleken skulle få vara den övervägande känslan i vårt samhälle skulle vi vara öppna och nyfikna på varandra, inte döma, möta nya människor och händelser med öppenhet och tillit. Vi skulle välkomna förändringar, utveckling och lärande. Vi skulle i första hand tro gott om andra människor, tro att de vill oss väl, att de vill hjälpa, att de vill ge. Vi skulle använda vår nya smarta hjärna, pannloben, och snabbt växla om hot uppstår till tillit och starta igång lugn-och-ro-systemet i hjärnan. Vi skulle medvetet lösa problem som uppstår tillsammans med tillit och kreativitet. Vi skulle öppna upp våra hem för de som behöver, en tillfällig sängplats eller en mötesplats för matlagning, goda idéer och samtal. Olikheter skulle välkomnas och vi skulle icke döma utan vara nyfikna och förstå och uppskatta olikheter och likheter. Vi skulle gärna umgås med andra människor, vi skulle resa och lära oss av andra kulturer och sprida våran, ett ömsesidigt givande med värme och kärlek.

Vilket samhälle vill du leva i?

#95Blogg100
#Blogg100

Laga mat och baka – vardagsträning i Mindfulness

Jag har nog alltid tyckt om att laga mat men efter att jag utbildade mig till Mindfulnessinstruktör så blev mitt intresse ännu större och djupare. Att laga mat är vardagsträning i mindfulness då man fokuserar på de 5 sinnena och på så sätt blir fokuserad på nuet och närvaro. Nuförtiden lagar jag mat med mer subtilitet och känsla och använder syra, sötma och sälta för att skapa intressanta smakkombinationer.

Glädjen i att baka har jag haft med mig från tidig ålder då min mormor lät mig leka med mjöl och vatten. Att få gegga ihop det till en deg och använda händerna till att knåda och känna var en fröjd för en 3-4 åring. Det var alltid det första jag ville göra när jag kom till min mormor och där var jag ofta då mormor och morfar bodde våningen under oss.

Jag är så glad över att jag gillar att laga mat och baka eftersom det är så enkelt och att det är ett vardagligt göromål. Att få göra det tillsammans med någon gör det ännu roligare. Idag har jag och min älskade dotter Hanna lagat mat och bakat tillsammans. Hanna gillar också att laga mat och baka. Hon är otroligt duktig på att baka och fick också hon leka med mjöl och vatten som liten. Vi står där bredvid varandra i mitt lilla kök och rör, hackar, kokar och avsmakar. Grillen har perfekta glödande kol som bara väntar på att få omfamna och tillaga gott kött, kyckling och grönsaker. Det är så härligt att få använda alla sina sinnen; smak, doft, syn, hörsel och känsel. Hjärnan får vila en stund. Att sedan få njuta av god, smakrik mat med nybakad efterrätt det är lycka, det är vardagslyx. Vetskapen om att det finns hur många recept som helst att prova och det kommer nya hela tiden är bara toppen då lärandet och utvecklingen fortsätter hela livet.

#94Blogg100
#Blogg100

Nätverkande

Nätverka är en naturlig sak i dagens arbetsliv. Det finns en mängd olika nätverk; kompetensnätverk, affärsnätverk, sociala nätverk. Olika struktur och syften, likheter och olikheter. Alla har vi dessutom ett personligt nätverk med människor som vi har, mer eller mindre medvetet, samlat på oss genom åren. Hur lyckas man då med att nätverka? och vad betyder det? Att verka genom nät. Att bygga relationer som hjälper en att verka i den verksamhet man har, som anställd, som student, som entreprenör, som företagare, som förälder etc. Det är en konst och en aktiv handling. Att tänka ut vad man behöver, vad man söker är ett sätt att skapa aktivitet. Ett annat är att rita en nätverkskarta och använda sig, aktivt, av det nätverk man redan har. Man kan även där se vilka kontakter man saknar och söka nya kontakter som utvidgar nätverket. Ett nätverk kan hjälpa dig med oändligt mycket saker; information, kunskap, relationer, hjälp att hitta de som kan hjälpa dig, inspiration etc.

Det handlar om att vara generös, att först ge och att ge utan att förvänta sig något tillbaka av samma person. Att se det i ett större perspektiv där du kommer att få tillbaka på många sätt från annat håll. Det är även en stor gåva att få ge, att kunna hjälpa någon annan till framgång och lycka.

Var rädd om och vårda ditt nätverk, det är guld värt!

#93Blogg100
#Blogg100

Att vara i ett sammanhang

Jag är så otroligt glad över att jag har lärt mig att spela golf och har det som mitt intresse. På min golfklubb kan jag känna tillhörighet, jag känner att jag är delaktig i en gemenskap med människor som har samma intresse. Jag tror att det är oerhört viktigt för oss människor att vara i ett sammanhang av olika skäl men framförallt i dagens samhälle med stor andel människor som är utmattade. Har vi ett intresse/en hobby så kan vi alltid fylla på med ny energi där. Vi kan pausa hjärnan en stund, vi får omväxling, vi gör något som får endorfinerna i kroppen att spridas.

Vi är också i ett sammanhang på en arbetsplats. Jag som är egen företagare får skapa mina egna sammanhang då jag saknar den traditionella arbetsplatsen med en fysisk plats med många kollegor på samma plats. Ett sådant sammanhang är affärsnätverket Business in Heart där vi ses var 14:e dag och äter hotellfrukost, lyssnar på en intern och en extern föreläsare och minglar med andra entreprenörer eller anställda. De plattformar som jag väljer att vara på präglas av varm, kärleksfull, öppen, nyfiken stämning och människor som är både lika och olika och som delar med sig av sig själv och sin kompetens. Prestigelöshet och samarbete är även viktigt för mig. Jag vill känna att jag kan vara avslappnad och vara mig själv.

Jag känner mig rik som har dessa båda sammanhang att förgylla mitt liv med!k

Vilka sammanhang förgyller ditt liv?

#92Blogg100
#Blogg100

Känslor att känna och att uttrycka!

Det sägs att vi tar alla beslut utifrån våra känslor och ändå får känslor sån liten uppmärksamhet i arbetslivet och livet. Vissa känslor är mer ok att känna och visa än andra. Tex att visa glädje och att skratta är ofta ok men inte för mycket då tolkar en del det som oseriöst och flamsigt. Ledsenhet och att gråta är mindre ok både att känna och att visa. Många känner sig obekväma när någon gråter och vet inte hur de ska hantera det. Ett sätt är att själv börja gråta, ett annat är att bli helt avstängd och kall. En del gråter när de i själva verket är arga. Andra är arga när de egentligen är ledsna. Omgivningen blir förvirrad när beteendet inte stämmer överens med känslan.  Hur visar du dina känslor?

Känslostyrning är jobbigt och kan kännas som om man inte har kontroll, känslorna styr. Man behöver inte ”bli” sin känsla man kan bara ha den. Tar man ledarskapet över sig själv så kan man ha/känna en känsla men medvetet välja att agera tex lugnt. Det är möjligt om man först stannar upp och observerar sig själv ungefär som om man kunde ställa sig bredvid sig själv. Att sedan acceptera känslan och förstå varför man har den för att sedan välja beteende.
Har du koll på dina känslor?

#92Blogg100

#Blogg100