Jag tog mig äntligen ner till Drottninggatan för att se alla blommor, lappar, nallebjörnar, hundben, ljus och människor som hedrade offren från attentatet
7 april. Det var så otroligt känslosamt, det var som om alla känslor fanns där, jag kunde känna paniken och rädslan, sorgsenheten, kärleken, ordlösheten allting som i olika skikt. Där var verkligen mycket folk och samtidigt alldeles tyst, lugnt och varmt. Fanns inte en tillstymmelse av stress och jäkt som vanligtvis fyller gatan. Närheten mellan människor var påtaglig, avstånden mellan våra kroppar var minskat. Det kändes helt naturligt att ge vem som helst en kram eller klapp på axeln. Jag och min vän gick helt tysta men ändå med en slags ordlös kommunikation där vi stannade och gick vidare som vid en given signal. Nära.

Den stämningen kommer jag alltid att komma ihåg och påminnas om att när det verkligen gäller så ställer vi människor upp för varandra, kärleken är större än rädslan. Det ger mig en ny känsla av trygghet! Varje enskild människa har en enorm kraft och tillsammans är den kraften enorm!

Tack alla fantastiska människor som gör skillnad!

#46Blogg100
#Blogg100

Jag kommer ihåg när jag var barn, långfredagen var en jättelång dag, tråkig dag. Vi  hade det långtråkigt. Är det någon som har det idag undrar jag? Jag hör inte de orden idag – att någon har långtråkigt. Det finns hela tiden något att göra, jag oftast för mycket att göra så att vi känner oss stressade! ”Jag hinner inte”, ”jag har inte tid” är mer vanligt att jag hör i min omgivning. Vi har överflöd med saker att göra.

Det bästa med när jag var liten och hade det långtråkigt det var att fantasin och kreativiteten fick tid att jobba. Till slut så kom jag fram till något att göra, något som jag kom fram till själv att jag ville och kunde göra, ingenting serverat.

Jag tror att det är nyttigt att inte ha något att göra, att känna att det är långtråkigt, för en stund. Det är som en stund av tomrum, en paus från allt som pockar på vår uppmärksamhet hela tiden.

#45Blogg100
#Blogg100

Jag är uppvuxen med spel; kortspel tex fyrmansvist, poker, gurka, omnibushjärter, canasta, bridge, gin rummy. Kinaschack, Fia med knuff, back-gammon, schack, Monopol, Risk, Alfapet, Mahjong etc. Vi spelade på kvällarna när vi var på husvagnssemester nere i Europa, vi spelade när vi var i sommarstugan, vi spelade med kompisar. Min storebror spelade Bridge med några kompisar och jag fick hoppa in när någon var sjuk. Det var stort, jag fick skärpa till mig ordentligt, inte flamsa på eller vara barnslig. Det gick bra. Jag kan fortfarande känna den där härliga känslan av att ha en bra ”hand” då jag fått riktigt bra kort att spela med och känslan av att vinna.

Nu spelar vi spel nästan bara på sommaren, lägger undan mobilerna, paddor och datorn för en stund. Vid storhelger som nu finns det tid för spel. Vädret verkar bli lite sisådär och man kan med gott samvete hålla sig inomhus. Jag och mina barn kommer att ta fram kortleken eller yatzyn och bara njuta ett tag. Kanske hittar vi något nytt kortspel, chansen finns. Det är kul att lära sig något nytt.

#44Blogg100
#Blogg100

Nu är en fantastisk tid att träna på att leva i nuet, att öka sin medvetna närvaro. Naturen börjar ändra färg, det knoppas på träd och buskar, vårblommorna börjar visa sina färggranna blommor och blad, träden i Kungsträdgården står i vacker rosa blom. Varje dag ser jag skillnad på knopparnas storlek och färg. Vi kan njuta av olika växter som slår ut vid olika tidpunkter. Stanna upp, använd dina sinnen, se, lyssna, dofta, känn – allt finns där nära dig. Ta vara på tiden, är det soligt – gå ut och njut för det är just då, just där som solen skiner, kanske bara några minuter. Låt hjärnan vila en stund och var bara i din kropp och njut av just den här stunden, just nu, den här minuten känns allt bra. Låt stress, oro och ältande få vara ett tag, boosta lugn-och-ro systemet i din hjärna.

Känn dig som en del av naturen, blomma upp, vakna, le, sträck ut dina händer, krama om din kollega, vän, barn, partner lite extra. Upplev det ljusa, fyll på med energi!

#43Blogg100
#Blogg100

Jag älskar böcker, doften, känslan när jag bläddrar, alla ord som lockar till läsning. En del böcker känns det som om jag redan har läst bara för att jag har dom.

Jag kommer ihåg när jag var barn och besökte biblioteket, eller bibblan som man sa då, i Umeå. Känslan när jag klev in i denna magnifika byggnad med hyllor från golv till tak fulla med böcker, flera rum och våningar. Man fick låna max 5 böcker och jag lånade alltid max. Lyckan var total när jag kom hem med mina nylånade böcker och fick börja läsa. Magiskt!

Så känner jag fortfarande när jag har hittat någon intressant bok. Jag har alltid minst två böcker på gång samtidigt, en fackbok och en skönlitterär bok tex nu ”Ledarskapsmodellen” av bla Gerry Larsson och ”Hetta” av Jane Harper.

Jag drömmer fortfarande om att få ha ett rum med bokhyllor på alla 4 väggar, som en tapet, kuliss. Kanske dags att ta tag i den drömmen snart!

#42Blogg100
#Blogg100

Idag var jag och en vän i Vallentuna kyrka för att tillsammans med andra dela en tyst minut för att hedra offren från terrorattentatet i Stockholm i fredags. Det var en fin stund. Kyrkorummet är fantastiskt, rymd, luft, värme, ljus, historik, värdighet och kärlek. För mig. Jag vet att inte alla upplever det så.

Jag tänker att det kanske inte finns så många rum för oss att mötas i, unga, gamla, kvinnor, män, olika bakgrund, olika yrken, en mångfald av människor som möts på samma villkor alla med sina känslor, tankar och liv. Ett rum som inte kräver någonting av oss, där vi får vara precis som vi är, troende eller inte. Dit vi kan gå och bara vara, tända ett ljus och i tystnad få samla ihop våra tankar och känslor.
Det var kanske därför det var så många som samlades i gårdagens kärleks-manifestation vid sergels torg, det gavs möjlighet att vara i ett rum och att bl a i tystnad dela känslor och tankar med varandra, tillsammans i mångfalden av människor. Vi har alla mycket mer gemensamt än det som är olika.

Jag är glad och tacksam över att kyrkan erbjuder det rummet för eftertanke, speciellt idag efter det som hände i fredags. Det hjälpte i alla fall mig att landa i mina tankar och känslor!

#41Blogg100
#Blogg100

Det har nu gått två dagar sedan terrorattentatet i Stockholm och känslorna har verkligen varit upp och ner. Människorna har starkt visat att kärleken är större än hatet. Händelsen gör att man börjar fundera på vad som är viktigt i livet. Saker som innan fredagen var viktiga känns plötsligt oväsentliga och fjuttiga. Våra liv har en gräns och vi vet inte var den är. ”Lev varje dag som om den vore din sista”, har någon klok person sagt.

Jag blir påmind om att livet pågår här och nu, det jag har lust att göra nu är inte säkert att jag har lust att göra om några veckor, månader eller år. Drömmar, kanske dags att ta tag i någon av dessa, Att våga blir viktigare, att njuta av småsaker och att säga till de man älskar att de är viktiga, att säga ja till det man vill och nej till det man inte vill och inte hinner. Att välja kärlek istället för rädsla. Att skratta mer, att prata mer, att kramas mer, att älska mer. Att vara tacksam för livet, det som man har!

#40Blogg100
#Blogg100

Dagens ämne var rätt självklart för mig, kärlek, såhär dagen efter terrordådet i Stockholm.  All kärlek som fanns hos människor igår. En säng, en måltid, en skjuts, en kram, alla dessa kärleksfulla gester som var så betydelsefulla just där och då. Spontant skapades en gemenskap, en slags skyddshinna av kärlek och omtanke som förhindrade hatet att ta sig in i våra hjärtan och hjärnor. Idag alla som lägger blommor vid platsen för att visa omtanke till de som inte fick komma hem igår och på polisbilarna för att hedra polisens fantastiska arbete. På tunnelbanan och bussen sätter sig människor närmare varandra. Mobiltelefonerna stoppas ner i fickorna och man pratar med varandra IRL. Plötsligt blir Stockholm varmt igen.

Jag hoppas vi kan fortsätta att fokusera på kärlek, omtanke och tacksamhet för allt som vi har.

Jag hoppas vi kan fortsätta bry oss om och se varandra och skapa förutsättningar för välmående, samarbete och utveckling.

Det du fokuserar på blir större – jag väljer att fokusera på kärleken! Varje dag!

#39Blogg100
#Blogg100

Jag steg av tåget på Östra Station 15.14 (terrordådet skedde 14.53)  och funderade på om jag skulle ta en promenad till Luntmakargatan eller om jag skulle åka T-bana. Mitt val föll på en promenad i det varma vädret. Jag mötte många människor på väg mot mig som pratade i telefonen, det slog mig att de alla hade allvarliga ansikten och ton. ”Pratar verkligen alla i telefonen nu för tiden” tänkte jag. Kände något obehag i  kroppen, en underlig stämning i stan idag. Min telefon ringer och det är min dotter som frågar ”är du i stan?” Ja”, säger jag. Hon berättar då att det har varit ett terrordåd inne i city vid Åhléns och att hon och hennes arbetskamrater är förbjudna att gå ut från kontoret på Sveavägen. Samtidigt får jag ett sms från min coachklient att hon är fast på kontoret i City pga terrordåd. Jag tar ett snabbt beslut att vända om hemåt och promenerar, lite snabbare takt, tillbaka till Östra Stationen och tar tåget hem. Så oerhört obehagligt, så skrämmande! Det som inte fick hända har hänt – terorrattack i Stockholm!!!

Min första känslan är chock, nästa känsla är rädsla, nästa är ilska. Terroristerna vill skapa rädsla och otrygghet, de vill med makt göra oss rädda så att deras regler ska gälla. Vi får aldrig, aldrig låta rädslan vinna och ta över! Nu är det ännu viktigare att leva i och sprida kärlek och fortsätta sina liv som vanligt. Kärleken är starkare än rädslan. Det syns också tydligt på människornas reaktioner, alla försöker hjälpa till bl a genom sidor och grupper via sociala medier där man erbjuder husrum, mat, hämtning, samåkning. Jag blir oerhört berörd över att alla ställer upp för varandra. När det verkligen gäller! Så starkt! <3 <3 <3

#38Blogg100
#Blogg100

Forskningen på tillit visar hur viktigt det är för att skapa effektiva företag/organisationer. Har ett företag/organisation tillit från medarbetarna till ledare och tvärtom så fungerar arbetet bättre. Det går lättare att få alla att gå åt samma håll samt att genomföra förändringar.
Hur kan man då som ledare öka tilliten hos sina medarbetare?

1. Visa medarbetaren tillit, tex att prova nya arbetsuppgifter eller lära sig nya saker (även om du inte känner 100% tillit).

2. Kontinuerlig feedback på prestation, ej person. Var tydlig och konstruktiv, tala om det som personen lyckas med alt kan göra bättre, säg inte bara ”bra” det säger ingenting och är svårt att ta in vad det betyder.

3. Kontakt – håll en kontinuerlig kontakt, lär känna personen, var nyfiken. Vanligt tex att de som man inte tycker fungerar bra är de som man inte känner riktigt, som man har liten kontakt med.

#37Blogg100
#Blogg100